Det bästa gödslet man kan ha till sitt grönsaksland är färskt gräsklipp.
Men det kan användas till så mycket mer…
tiden rinner iväg
Nu börjar min tid på Rås lida mot sitt slut. Bara en vecka kvar på mitt vikariat.
Det har varit fantastiskt att få jobba där, och det börjar kännas lite sorgligt.
Jag har fått uppleva en arbetsplats där jag verkligen känner att jag passar in, att jag kan stå för hela konceptet och där alla bitar är med. Odling, mat, miljö, människor.
Min huvudarbetsuppgift har varit att se till att det växer i den kravmärkta trädgården.
Tanken är att grönsakerna sedan ska användas i köket, som också det är på god väg att kravmärkas.
Men det är ju inte bara odlingar man håller på med.
Det hålls konferenser i gårdens flera olika lokaler som finns i de gamla husen och i ladan, och lagas mat till gästerna förstås, (det har jag också fått hjälpa till med.)
Ett hus är vandrarhem och tre stugor finns att hyra.
Man kan även hyra logen om man är ett större sällskap, senast hölls det bröllop där, med 120 gäster.
(Städning har ibland ingått i mina arbetsuppgifter)
Man kan också hyra badtunnor, som eldas med ved.
Under terminen har naturskolan sitt tillhåll på gården och då kan det vissa dagar vara fullt med barn på ängarna runtom husen, som gör kolmilor, eller letar småkryp i skogen eller i sjön.
Men det viktigaste av allt (tycker jag) är att det på Rås drivs något som kallas Grön rehabilitering.
Det är ett samarbete med socialpsykiatrin.
Tanken är att man på Rås ska få arbetsträna eller bli rehabiliterad, genom trädgårdsarbete eller arbete i köket, med bakning och annat.
Tre dar i veckan har jag därför även varit arbetsledare för deltagarna som kommer till Rås av olika anledningar.
Det här har varit en otroligt positiv erfarenhet som jag inte räknade med när jag sökte jobbet.
Att få göra något vettigt!
Få förmedla den glädje som det är att odla, få gräva i jorden och se någonting växa!
(Jag undrar om deltagarna kan skriva under på det, förmodligen är de skittrötta på att rensa och gräva… men det är också en del av upplevelsen, att bli trött fysiskt och inte bara psykiskt.)
I DN skrivs det om nyttan med trädgårdsarbete för utbrända.
3 av 4 kommer tillbaka till arbetslivet igen!
Jag har inte en enda morgon kännt att jag inte velat gå till jobbet….
haverrot
Förra året odlade jag haverrot men glömde bort vad jag skulle använda den till så jag skördade dem aldrig.
På min morgontur i landet hittade jag den här som har börjat blomma.
Så fin, och nu vet jag att det är rötterna man ska använda, kokta med lite smör blir det nog gott.
Att den är släkt med svartroten syns tydligt eftersom en sådan bortglömd planta också har börjat blomma..
Båda arterna är tvååriga och kanske kan jag ta frön från dem i höst.
Har börjat gå upp lite tidigare på morgonen för att gå ut och pyssla i trädgården medans barnen fortfarande sover. Det hinns inte med annars.
Det är så lugnt och skönt på morgonen så det är verkligen värt det!
Idag tillbringar jag min sista dag i butiken för sommaren.
Mest blir det väl så här, det är så fint väder så jag förväntar mig inte så många kunder….
rättvisemärkt hemelektronik?
Rättvisemärkt guld finns ju att köpa, det borde gå med andra ”viktiga” prylar också.
Om bara pengar och inflytande kommer de till godo som bor och lever på platsen där det finns naturtillgångar så är det ju inget fel med att använda tex coltan i mobiltelefoner (se förra inlägget).
Men nu är det ju inte så…
köp inte en ny mobil!
Att kvinnor våldtas i krig är inget nytt.
Det används som krigsföring, förstör man kvinnorna och deras underliv blir det ingen nästa generation. Dessutom störs hela vardagslivet för den generation som redan finns, mammorna är viktiga för att allt ska fungera.
I kriget i Kongo våldtas ca 30000 kvinnor om året.
(Striderna i Kongo som har rasat sedan 1996 beskrivs som de blodigaste sedan andra världskriget.)
Men vad kan vi göra för att hjälpa till?
Köp ingen ny mobiltelefon, eller laptop!!
I Kongo finns det stora fyndigheter av kolumbittantalit eller coltan, en mineral som används i just mobiltelefoner.
När vi i väst vill ha en ny mobiltelefon vartannat år (i bästa fall) ökar efterfrågan på coltan.
Byar i afrika som levt helt i fred och stillhet råkar plötsligt riktigt illa ut när det visar sig att de ligger på mark där mineralen finns, människor drivs på flykt, stridigheter uppstår och kvinnorna våldtas….
Det andra kongokriget som startade 1998 har även kallats ”Playstationkriget”… efter Sonys framgång med spelkonsolen, som gjorde att priset på coltan ökade kraftigt.
”Klart man ska ha ett playstation…”
Nej!!
Tänk efter en gång till, det handlar inte bara om naturresurser, återvinning, och slit och släng, utan också om andra människors liv!
(I dagsläget kanske det inte är playstation som är det allra hetaste… men det här gäller alla elektronikprylar.)
När jag går in på Dn´s hemsida och läser om kriget i Kongo görs det samtidigt reklam för nya Ericssonmobilen på samma sida….
Någon har verkligen tänkt till, eller inte….
uppställda i busken
Här är Anne-Mais bild på oss när vi hälsade på, uppställda i busken….
Jag har tillbringat mycket tid i buskar…
Min mamma har alltid hävdat att små barn mår bra av att titta på grönt.
Så fort hon får en bebis på armen går hon och ställer sig i en buske någonstans.
Så får barnet titta på bladen. Både jag, mina syskon och mina egna barn har blivit utsatta för den behandlingen… kanske därför man blivit så grön….
semesterstängt
inspirationskälla
Vissa människor finns med en hela livet trots att man sällan träffas.
Anne-Mai är en sådan.
Igår gick vi och hälsade på i hennes trädgård och jag insåg att det var 14 år sen jag var där senast.
Som tonåring kunde man få en rundvisning medans hon passionerat berättade om alla sina rosor, visst har jag alltid varit växtintresserad men det kanske inte var det viktigaste just då. Det brydde sig inte Anne-Mai om utan delade ändå med sig av allt som hon brann för.
Så här som vuxen kommer jag på mig själv med att ofta hämta inspiration från hennes trädgård!
En annan sak som hon gjorde och som jag är otroligt tacksam för var målarkurserna hon ordnade för oss grannbarn när vi var ca 10 år.
Under 5 terminer kom vi ca 5 st barn hem till henne varje lördag för att måla, klippa och klistra.
På terminssluten tog hon med oss på Waxholmsbåten in till stan och gick runt med oss på konstmuséer och utställningar.
Vi tyckte det var fantastiskt roligt och det var underbart att det fanns någon annan vuxen (som inte var en förälder) som brydde sig om att göra något sådant.
All den där kunskapen och känslan för färg och form tror jag inte att jag hade haft om det inte varit för Anne-Mais initiativ just i rätt ålder.
pimpel
Jag har ätit fisk! Och jag mår bra….
Under mina 17 år som vegetarian åt jag under en period fisk, men nu är det mer är två år sedan.
Jag kunde inte riktigt motivera det med att det är så enkelt när man äter borta, när man hör om utfiskningar av haven, när jag inte ens tycker att det är särskilt trevligt att äta…
Men på midsommar gjorde jag ett undantag, sill till potatisen!
Och dan efter var vi ute och pimplade strömming. Såklart jag måste äta den med.
Men det kommer inte bli några fiskpinnar eller någon lax från Ica, så det så.
En gång kläckte jag ur mig att jag kunde tänka mig att äta kött om det är vilt och om jag själv har skjutit det.
Det känns väldigt avlägset, jag har verkligen inte jägarambitioner, men tanken känns liksom lite ärligare, precis som att odla sina egna grönsaker.
en perfekt midsommar
Midsommar tillbringades i stockholms skärgård.
Ett bra val med tanke på vädret…
När det var dags för dans runt midsommarstången satt vi i gräset och ”klagade” på att det var för varmt.
När vi var hemma igen kom regnet och öste ner, bara mysigt just då, på den inglasade verandan.
Och såklart blev midsommaren eko (förutom färskpotatisen… hur hittar man det, när inte den egna hinner upp?), hippihäxans mamma är om möjligt ännu mer nitisk än hippihäxan själv…
Såklart vi skulle ha en egen midsommarstång hemma också.
