repris; eko vs lokalt

Apropå sockret i förra inlägget så kör jag en repris från februari förra året;

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska välja i affären. Ska det vara kravmärkt/ekologiskt eller ska man välja närproducerat till varje pris. Helst borde det ju vara både och men det är ju inte alltid möjligt.
Så här resonerar jag:

Jag väljer alltid i första hand krav/ekologiskt och i andra hand lokalt, går det att kombinera är det toppen.
Att välja närproducerade  tomater som är konventionellt odlade istället för kravodlade tomater från Italien genererar mer koldioxidutsläpp av den enkla anledningen att det går åt mer energi till att värma upp växthus och tillverka handelsgödsel och bekämpningsmedel än vad själva transporten från Italien kräver.
I värsta fall går det åt 1 kg olja för att tillverka 1 kg handelsgödsel, dessutom ska det transporteras…
Då är det bättre att transportera de färdiga tomaterna som dessutom är fria från gifter och kemikalier.
Det är en felaktig uppfattning att det ät transporterna som står för det mesta koldioxidutsläppet när det gäller våran mat. Transporterna står bara för 10% av utsläppen (enligt naturskyddföreningens medlemstidning). Den stora boven är konstgödsel, bekämpningsmedel och uppvärmda växthus, sånt som måste till i konventionell odling.

Sen tycker jag ändå att man ska tänka sig för och inte köpa för mycket mat som har fraktats långt.
Ju närmre talriken desto bättre, men inte på bekostnad av det ekologiska.
Jag försöker medvetet att äta efter årstiderna då är det lättare att äta inhemsk mat. Men det är en balansgång mellan näringsriktig kost och svenskproducerat.

Vi äter nästan inte kött alls och då är det nödvändigt för oss att köpa bönor, linser, nötter och oliver som inte odlas i sverige. Men hellre att jag äter sojabönorna själv än att äta grisen från grannbyn som fått sojabönorna i sitt foder. (Om det är en konventionellt uppfödd gris.)
Man kan säga att jag väljer ekologiskt av allt jag vill ha, men jag väljer inte allt som är ekologiskt.
Jag kanske inte måste ha apelsiner som är importerade (även om de är kravmärkta) utan kan nöja mig med äpplen som kommer från närmre håll eller äta fler morötter och strunta i frukten.
Man måste fundera på varje val och väga för och emot.  Men kompromissa aldrig med det naturligt odlade!

Ps, tillägg; sen kan det vara lite knivigt att välja som i fallet med sockret, de svenska betorna kanske inte behöver särskilt mycket besprutning eller konstgödsel, och då kanske koldioxidutsläppen i och med transporten av rårörsockret ändå blir större.
Därför krävs det kunskap för att kunna välja bästa artikeln av varje livsmedel. (Eller lite fantasi att byta mot en helt annan vara…)
Men så länge man inte har den kunskapen så kan man för enkelhets skull alltid välja eko, då har man iallfall skickat ett tydligt budskap till producenterna om vad man vill ha.

Marit marit….

Äntligen har vi Dn i brevlådan igen, i gårdagens står det om Marit Paulsen;

”Vi diskuterar klimat utav helsike men glömmer jordbruket och matproduktionen.”
säger hon.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.
Skratta för att det är så dumt, gråta för att hon kanske kan hamna i EU-parlamentet och besluta om vår framtid….

Vidare kan man läsa detta citat av Marit;
”Vi glömmer att jordbruket och matproduktionen står för mellan 30 och 40 procent av alla utsläpp av växthusgaser. det är dubbelt så mycket som alla transporter i världen.”

Hur tänkte Marit få ner utsläppen i matproduktionen utan att gå över till mer ekologiskt?
Jag tycker hon talar lite mot sig själv.

favorit i repris-billig mat

Igår fick jag igen höra; ”Det är hemskt vad maten har blivit dyr.”
Folk tror ju inte man är riktigt riktig när man säger; ”Nej jag tycker maten är för billig….”

Därför kör jag här en repris på ett inlägg  från förra sommaren:

Det är inte sällan man hör gnäll över att maten är så dyr, speciellt kravmärkt, rättvisemärkt och i allmänhet bra och nyttig mat.
Frågan är om det verkligen är önskvärt med billigare mat?
Om man tänker baklänges istället; Alla produkter har ett visst värde. Det ligger jobb bakom, någon ska göra det jobbet. Det tar en viss tid och en viss areal för att framställa en produkt.
Allt det kostar pengar och någon måste betala för det.
Om vi vill att priset ska bli lägre kommer det hända saker i produktionskedjan, ibland mystiska saker och sånt som inte alltid är så trevligt.

För att pressa priset vill man producera mer och snabbare på samma yta, lösning; konstgödsel, mer bekämpningsmedel, fler monokulturer.
Ska själva produktionen ske snabbare och billigare flyttas den kanske utomlands, där arbetarna inte får lika mycket betalt eller får jobba under hemska förhållanden.
Alternativt kan man börja fuska med maten, stoppa in annat som inte ska vara där, ingredienser som är billigare att framställa eller som annars bara skulle kastas…

I en bok som heter “Billig mat-En dyr affär” av Gunnar Brulin kan man läsa om kycklingar som inte bara injiceras med saltvatten utan även rester av gris…
Man kan med hjälp av ett enzym utvinna protein från slakteriavfall och sedan tillsätta det till tex bacon och kassler för att minska det dyrbara köttinnehållet…
Är det så vi vill ha vår mat?
Speciellt de billigare EMV (egna märkesvaror) som handeln vill få oss att köpa mer av innehåller dessa “biprodukter”.

Man kan även läsa om arbetare på kycklingfabriker (främst kvinnor) i Brasilien som får sina liv förstörda av det höga tempot vid styckningen.
En kvinna fick smärta i sin arm när hon arbetade men tvingade sig ändå att utföra de monotona rörelserna för att inte förlora jobbet. Efter ett halvår var hennes högra arm död. Det fanns ingen blodcirkulation kvar i den, den hade stelnat.
Kycklingarna  hamnade på svenska matbord och smakade SÅ gott.

Jag tycker vi ska tänka två gånger extra innan vi gnäller över höga matpriser. Varför kostar maten och vad är vi villiga att kompromissa med när vi köper och äter vår mat?