Etikett: second hand

uppföljning; ekobröllop

I helgen gifte sig Erika med Jacob.

Visst blev det ett ekobröllop!

Här är Erikas tips;

Inbjudningkorten var ekologiska chokladkakor, klädsel; tjusigt och eko (eko= ekologiskt eller second hand tex din eller någon annans gamla tjusiga trasa)

Festen hölls på Ombergs turisthotell och de ställde upp till 100% med att fixa all mat och dryck ekologisk och till stor del närproducerad!
Om man inte hittar en så samarbetsvillig arrangör så kanske man får fixa mer själv.
På menyn fanns bland annat bröd och olika ostar som mingelmat efter vigseln, sparrissoppa (sparris från Tåkerns trädgårdar) med bla ärtskott och burfångade havskräftor och lamm från Smultronboda (KRAV-odlat från Östergötland) till huvudrätt. Fantastiskt god ekologisk öl, ekologiskt vitt och rött vin, ekologiskt desertvin och ekologisk cider…
Egentligen kan vi hoppa över ordet ekologiskt för ALLT var ju det.

 brallop-1

Ceremonin hölls utomhus. Gästerna hade med sig varsin egenplockad blomma/växt som bands ihop till två fantastiska buketter. Det var vallmo, prästkragar, blåklint, löjtnantshjärtan, smörbollar och rabarber bland annat.

I present önskades  resmålstips (som går att nå med tåg) och musik. Musiken levererades dels på plats av alla musikaliska vänner och släktingar, dels som en hel hög med CD-skivor och dels som presentkort på konserter. Perfekt!
Resmålstipsen tas nu med på lyxtågluffen som blir  bröllopsresa!

Brudklänningen syddes av gamla dukar som köpts second hand.
Erikas mamma sydde efter ett 1700-talsmönster som en av vän plockat fram och anpassat till hennes mått. Brudkronan lånades av svärmor som hennes mamma knypplat till hennes bröllop.

brallop-3

Runt halsen; ett halsband tillverkat av pärlor från gamla halsband (Anki Olebring).
Skorna hade Erikas syster på sitt bröllop förra året – hon hade köpt dem på second hand.
Brudgumen köpte sin kostym på second hand på missRagtime i Göteborg, liksom skorna och skjortan. I bröstfickan hade han en bit av samma duk som brudklänningens ärmar var sydda av.

Ringarna tillverkades av Erikas barndomsvän som är smyckesdesigner.
Hon har använt fair trade-guld och fair trade-safirer.
(Men hon säger också att det allra bästa är att använda återanvänt guld.)
Galleri Caroline Grohp finns i Hammarby sjöstad i Stockholm för den som blir sugen.

 

brallop-2

 

Bilderna har jag lånat av Erika.

dagis stängt

Bara idag.
Och det var himla trevligt att vara hemma en (nästan) hel vardag bara vi tjejer. Som på den gamla goda tiden 🙂

 

klader-2

klader

På förmiddagen var det grävning i landet.
Och jag insåg varför jag inte tycker det är så betungande att vara trädgårdsmästare på Rås, även om ytorna är större och kraven är lite högre än i hemmaträdgården.
Att sätta 5 vuxna deltagare i arbete är ingenting mot att försöka roa en tvååring och ha koll på två cyklande vildar när man försöker få någonting gjort…
Att vara mamma är den bästa chefskurs man kan få, har jag hört.

Funderade lite på Loas tankar om unisexkläder för barn.
Hur väljer jag som förälder och tror jag att klädvalet påverkar mina barn…

Tittar man på den här bilden så är allt Miranda har på sig ärvt. Simone har tröja och byxor som farmor köpt (till Miranda) och Izabelle har också bara ärvda kläder förutom hatten som mormor köpt.
Slutsats; jag köper inte mycket nya kläder.

Visst tror jag man kan påverka barnen genom de kläder man väljer, men inte att man ska undvika rosa bara för att tjejerna inte ska bli så ”tjejiga”  eller tvärtom utan faktiskt låta dem ha de färger de trivs i och blir glada av. För allt går i perioder.
Här har det varit en lång rosa prinsessperiod som man kanske får lite ångest av när allt ska vara så jämlikt, men vi har inte gjort så stor grej av det och helt plötsligt börjar stortjejen tycka att rosa inte är den finaste färgen längre.
Men jag undrar vad som hade hänt om vi hade vägrat låta henne ha rosa kläder när hon ville det…
Jag tror det bästa man kan göra är att fundera på hur man bemöter barnen istället för att låta dem ha en viss färg på sina kläder. En nog så svår uppgift, det är svårt att inte lägga värderingar i hur barnen ser ut i vissa färger och kläder.
Jag försöker påminna mig själv att säga att tjejerna är fina som de är och inte bara berömma dem för deras söta klänningar ( som de gärna vill ha på sig ).
Sen kan jag bli väldigt  irriterad på märken och detaljer som tydligt signalerar om det är ett tjej eller killplagg, jag tror inte vi har ett enda par jeans som inte har en liten blomma eller fjäril på, och det stör mig.