Från mörker till gräv och städ

För bara två veckor sedan såg det ut så här;

 

Jag har under våren undrat och oroat mig lite för när jag ska få ork och tid till allt som ska göras innan sommaren. Fixa iordning odlingar, kapa veden när den kommer, få undan bråte som ligger överallt efter köksrenoveringen…
Men så fort det tinar upp och börjar dofta jord ute, när eftermiddagarna börjar bli ljusa och fåglarna kvittrar, så kommer orken och lusten. det är något i luften.

I helgen som var, arbetade jag i trädgården med att täcka av en del bäddar, grävde ner material från förra årets komposthög, grävde upp en hel del palsternackor och körde grenar och gamla rester från ett urgrävt kryddland till en ny odlingsbädd. Tyvärr gick skottkärran sönder efter många års trogen tjänst, så jag fortsatte att bära jord i en murarhink. Var rätt öm i kroppen på måndagsmorgonen, men det kändes härligt att äntligen vara igång, både psykiskt och fysiskt.



I måndags köpte jag en ny skottkärra till mig själv i födelsedagspresent, på tisdagen var jag och lyssnade på ett föredrag av Sara Bäckmo. Förutom mitt vanliga jobb är jag ju även tillsammans med min vän Clara mitt uppe i att hålla en odlingskurs och hela den processen ger väldigt mycket inspiration. Så nu är jag mycket taggad på ännu en odlingssäsong.

 

Odlingskursen startar igen!

Nu blir jag kursledare för odling av grönsaker, på distans på Sommenbygdens folkhögskola. Helgen den 25-26 februari drar vi igång med en träff, sen är det internet som gäller hela våren. Det ska bli skoj. Förra våren var det ca 10 deltagare som gick kursen och upplägget är detsamma som då.

Vi avslutar med en helgträff i maj. Lagom till utesäsongen.

Det finns fortfarande några platser kvar, känner du någon som är intresserad så kika in på folkhögskolans hemsida.

grönsaksbrist-inte här

På grund av dåligt väder i Sydeuropa är det grönsaksbrist i Sverige. Lyssnar på nyheterna och hör om restauranger som säger upp folk, isbergssallad som flygs in och säljs för skyhöga priser och undrar i mitt stilla sinne hur det skulle gå för oss svenskar om det blev kris på riktigt.

Det här är inte kris på riktigt. Isbergssallad, eller tomat eller färsk spenat är inte basmat! Vi överlever utan.

Själv har jag inte märkt så stor skillnad, faktiskt, vi köper väldigt sällan sallad under vintern, någon gång en fredag när barnen tjatat till sig tacos. Men vi är förstås inte utan grönsaker för det. Vi har färsk pumpa, tomater både i fryst och torkad form, lök, frysta bönor, fryst spenat, potatis och än så länge några burkar syrade grönsaker kvar. Just syrade grönsaker serverar jag till varje måltid istället för en skål med färsk sallad. Vid den här tiden på året brukar vi även grodda mycket, det ersätter det färska gröna. Och har man inte tillgång till egen skörd så vill jag slå ett slag för vitkål och morot istället för sallad, det finns ekologiskt och närproducerat, sånt man åt förr under vintern, innan babyspenaten var uppfunnen…

 

vattenbrist

Vid flera tillfällen har jag skrivit om det viktiga vattnet. Har saknat rinnande vatten några gånger i det här huset, men då har det berott på igenkalkade eller frusna rör. Nu känns läget mer oroväckande, även om det inte är akut än. Har under året återkommande haft problem med missfärgat vatten och trott det berott på järn, men nu misstänker jag starkt att det är de låga grundvattennivåerna som är orsaken. Hörde nämligen häromdagen att grannen fått slut på vatten i sin brunn. Det är rimligt, hösten har varit torr och i somras var det vattenkris på många ställen i landet. Än så länge har det inte varit mycket vinternederbörd heller. Jag hurrar varje dag det snöar.

Jag har en grävd brunn så den är inte särskilt djup. Ska jag borra en djupare? Grannarna gör samma sak, vad händer sen om några år…? Hur djupt kan vi borra?

Har åtminstone infört ransonering här hemma, snabbdusch och minsta möjliga spolande. På sommaren kissar jag i hink för att kunna använda som gödsel i landet, det har jag infört nu också. Får sprida det på komposthögen istället.  Bra samtidigt eftersom jag bor i avrinningsområde till svartån och vi ska minska fosfortillförseln här. Dagens avloppssystem är ju verkligen märkliga, allt kiss och bajs transporteras ner under jorden, där vi också hämtar vårt dricksvatten, eller så rinner det iväg i närmsta vattendrag. Kanske läge att satsa på det gamla utedasset istället…

tid för kreativitet

Äntligen är köket färdigt. Ganska exakt en månad efter start är alla golvsocklar på plats och alla lister målade. Det blev bra! Idag har varit första dagen utan några planer som jag haft tid att nyttja det till annat än vardagsmatlagning. Har gjort en omgång halloumi, öppnat en av höstens pumpor och gjort pumpapudding samt stekt Gáhkku, ett samiskt tunnbröd. Det är fantastiskt att ha ytor och lådor och en ”hel” diskbänk att arbeta på. Har så mycket förvaring nu (som jag saknat) att jag inte ens har fyllt alla lådor. Enda nackdelen som jag ser hittills är att det ekar mer än tidigare. Förr hade jag inbyggda hyllor under trappen, där jag hängt en tjock gardin framför, ett konstigt förvaringsutrymme men gardinen hjälpte till att dämpa ljudet. Nu har jag lagt ut trasmattor och ska sätta upp en liten gardin i fönstret, men det hjälper inte lika mycket… Behöver bra idéer för att minska att ljudet studsar. Jag krånglade också ganska mycket med belysningen för att få till bra armaturer som inte bländar, ville helst slippa ljusramplisten under väggskåpen men bländande lampor står jag inte ut med, så elektrikern fick komma tillbaka flera gånger för att fixa till det. Men till slut blev det bra. LED-lister och separata kontakturtag blev lösningen.

 

Pumpan som jag förvarat i mitt sovrum sen i jul, tidigare i vardagsrummet, var fräsch och fin inuti och luktade melon. Till skillnad från den nakenfröpumpa jag odlade i somras som luktade havsvatten, inte ens marsvinen ville äta den. Men vi tog så klart tillvara på fröna.

 

Gáhkku– samiskt tunnbröd

25 gr jäst
2½ dl mjölk, fingervarmt
1 msk strösocker
75 gr smör rumsvarmt
1 tsk salt
6-7 dl mjöl

Blanda jästen med mjölken, rör ner resten av ingredienserna, knåda till en deg. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 1 timme. Dela degen i 8-10 bitar, kavla ut till tunna kakor, nagga med gaffel och stek några minuter på varje sida i torr het stekpanna.

 

köksrenovering äntligen

Sen i november har jag planerat renoveringsprojekt här, ja egentligen är det väl en process som pågått några år. Men det var en lördagmorgon vid 4-tiden i november, när jag inte kunde sova, som jag gick ner och mätte upp hela köket. Planerade skåpstommar och beställde allt några dagar senare.

Nu är renoveringen igång. Jag har anlitat en snickare. Det går med rasande fart. Med tanke på att det tog mig 1½ år var att renovera barnens kattvindrum, två stycken, så fanns det inte på kartan att jag skulle göra köket själv… Jag monterar skåpstommar, målar och hämtar material på brädgården. Snickaren river, bygger och kaklar. Jag njuter varenda sekund. Det är galet rörigt och jag springer mellan alla andra rum för att hitta köksredskap och porslin när jag ska laga mat. Visst längtar jag till när köket är färdigt, men jag gillar processen. Få längta, göra, se konkreta resultat. Mitt jobb på jobbet är abstrakt, jobbet hemma är konkret, en sån befrielse.

Jag trodde jag skulle få leva på hämtmat under tiden men eftersom jag är färdig med spisdelen som byggdes om för tre år seda och kyl och frys står där de ska stå, så lagar jag mat varje dag. Det blir mycket potatis, rotselleri, palsternacka, grönkål fräst med vitlök och chili, allt från egen odling och till det hemmagjord halloumi. Gjorde ett kilo halloumi under julledigheten innan vi satte kofoten i köket. En stekpanna en tallrik, inte så mycket disk och underbart gott!

 

 

fokus på jobb

Sedan semestern tog slut har vardagen gått i ett rasande tempo. Jag har till och med infört TV-förbud för mig själv i veckorna, till förmån för sömn från kl 9 för att orka vara fokuserad och glad på jobbet. När en knappt har tid eller ork hemma är det ändå skönt att ha trädgården. Det är ju min förebyggande gröna rehabilitering, inte ett måste och inte ett stressmoment (jag jobbar på det i alla fall) även om jag ibland ojjar lite över skörden som jag ”måste” ta hand om. Försöker klämma in ett äppelmoskok här och en omgång syrat där. I år köpte jag mig äntligen den där efterlängtade torken och har tagit hand om tomaterna som blev många. Lyxigt med egna ”sol”-torkade tomater till grytorna i vintern. Ett kanonbra sätt att förvara också, tar inte mycket utrymme och kräver varken kyl eller frys.

 

 

Jag har skördat massor med röda tomater men börjar även plocka in de som är gröna för eftermogning inomhus. Mest för att klasarna är så tunga så grenarna knäcks men också för att jag märkt att vissa plantor blivit angripna av sniglar. Vet inte om det beror på det torra varma vädret som har varit men i år har jag inte haft några angrepp av bladmögel eller brunröta alls. Både tomaterna ute och de som växer i tunneln har trivts bra.

 

 

Kämpar på med att äta upp det sista av bladkålen och alla fina kålrabbi medan de finns färska ute, har tidigare förvällt och fryst massor, men det är bättre att spara på det till senare.

 

 

än är det sommar…

Snart är det slut på semestern, men odlingssäsongen är inte över för det.

Nu köper vi inga grönsaker, det är bara att gå ut att plocka. Till lunch idag åt vi från egen trädgård; tomat, basilika, potatis, morötter, sallad, ärtor, bönor och lök. Det är vardagslyx!

Älskar bönor! Så ett frö och få massor av skörd. Som vegetarian är det även trevligt att kunna odla sin egen proteinkälla.

 

 

De senaste veckorna har varit torra och trots att det har kommit en störtskur ibland så har det inte riktigt räckt för att vattna en del plantor. Både bondbönor och rödbetor slokar, men de ger skörd ändå, riktiga kämpar. Det som verkar trivas bäst är majsen, de fick biokol nedgrävt under varje planta när jag satte ut dem i våras och det gjorde nog susen för tillväxten. Jag hoppas på en lång och varm augustimånad så vi kan frossa i majs sedan.

 

små barn, små problem…

Mina barn är halvstora nu. Märker det bland annat genom att de inte vill umgås med mig, kompisar blir viktigare och viktigare. Underhållningen uppgraderas också.

När de var små var jag föräldraledig i sex år. Den äldsta gick bara på dagis i 3 månader innan hon började skolan. Jag fick ofta höra av andra mammor att det var viktigt att barnen gick på dagis tidigt, för det var så svårt att underhålla dem hemma. Att en mamma, eller pappa, inte riktigt dög som sällskap. Att barnet behövde stimulans. Jag kände aldrig så. Visst var vi iväg och träffade andra barn, men jag var alltid med och det var inte många timmar åt gången. I övrigt var de med mig och hjälpte till i det som jag pysslade med, ganska intensivt periodvis.

Nu däremot känner jag verkligen att jag inte kan underhålla dem. Det enda som är intressant, när de är hemma, är att sitta framför en skärm och interagera digitalt med vänner. Jag kämpar emot, men har inte så mycket att erbjuda i gengäld. Jag kan faktiskt sakna den där tiden när det var otroligt spännande att bara gå ut i skogen och plocka kottar eller gräva upp mask i landet. En förälder är inte ett dåligt sällskap för ett litet barn och är det nog egentligen inte heller för ett stort, men doserna blir mindre och mindre och det kanske är som det ska vara.