vattenbrist

Vid flera tillfällen har jag skrivit om det viktiga vattnet. Har saknat rinnande vatten några gånger i det här huset, men då har det berott på igenkalkade eller frusna rör. Nu känns läget mer oroväckande, även om det inte är akut än. Har under året återkommande haft problem med missfärgat vatten och trott det berott på järn, men nu misstänker jag starkt att det är de låga grundvattennivåerna som är orsaken. Hörde nämligen häromdagen att grannen fått slut på vatten i sin brunn. Det är rimligt, hösten har varit torr och i somras var det vattenkris på många ställen i landet. Än så länge har det inte varit mycket vinternederbörd heller. Jag hurrar varje dag det snöar.

Jag har en grävd brunn så den är inte särskilt djup. Ska jag borra en djupare? Grannarna gör samma sak, vad händer sen om några år…? Hur djupt kan vi borra?

Har åtminstone infört ransonering här hemma, snabbdusch och minsta möjliga spolande. På sommaren kissar jag i hink för att kunna använda som gödsel i landet, det har jag infört nu också. Får sprida det på komposthögen istället.  Bra samtidigt eftersom jag bor i avrinningsområde till svartån och vi ska minska fosfortillförseln här. Dagens avloppssystem är ju verkligen märkliga, allt kiss och bajs transporteras ner under jorden, där vi också hämtar vårt dricksvatten, eller så rinner det iväg i närmsta vattendrag. Kanske läge att satsa på det gamla utedasset istället…

tid för kreativitet

Äntligen är köket färdigt. Ganska exakt en månad efter start är alla golvsocklar på plats och alla lister målade. Det blev bra! Idag har varit första dagen utan några planer som jag haft tid att nyttja det till annat än vardagsmatlagning. Har gjort en omgång halloumi, öppnat en av höstens pumpor och gjort pumpapudding samt stekt Gáhkku, ett samiskt tunnbröd. Det är fantastiskt att ha ytor och lådor och en ”hel” diskbänk att arbeta på. Har så mycket förvaring nu (som jag saknat) att jag inte ens har fyllt alla lådor. Enda nackdelen som jag ser hittills är att det ekar mer än tidigare. Förr hade jag inbyggda hyllor under trappen, där jag hängt en tjock gardin framför, ett konstigt förvaringsutrymme men gardinen hjälpte till att dämpa ljudet. Nu har jag lagt ut trasmattor och ska sätta upp en liten gardin i fönstret, men det hjälper inte lika mycket… Behöver bra idéer för att minska att ljudet studsar. Jag krånglade också ganska mycket med belysningen för att få till bra armaturer som inte bländar, ville helst slippa ljusramplisten under väggskåpen men bländande lampor står jag inte ut med, så elektrikern fick komma tillbaka flera gånger för att fixa till det. Men till slut blev det bra. LED-lister och separata kontakturtag blev lösningen.

 

Pumpan som jag förvarat i mitt sovrum sen i jul, tidigare i vardagsrummet, var fräsch och fin inuti och luktade melon. Till skillnad från den nakenfröpumpa jag odlade i somras som luktade havsvatten, inte ens marsvinen ville äta den. Men vi tog så klart tillvara på fröna.

 

Gáhkku– samiskt tunnbröd

25 gr jäst
2½ dl mjölk, fingervarmt
1 msk strösocker
75 gr smör rumsvarmt
1 tsk salt
6-7 dl mjöl

Blanda jästen med mjölken, rör ner resten av ingredienserna, knåda till en deg. Låt jäsa till dubbel storlek, ca 1 timme. Dela degen i 8-10 bitar, kavla ut till tunna kakor, nagga med gaffel och stek några minuter på varje sida i torr het stekpanna.

 

köksrenovering äntligen

Sen i november har jag planerat renoveringsprojekt här, ja egentligen är det väl en process som pågått några år. Men det var en lördagmorgon vid 4-tiden i november, när jag inte kunde sova, som jag gick ner och mätte upp hela köket. Planerade skåpstommar och beställde allt några dagar senare.

Nu är renoveringen igång. Jag har anlitat en snickare. Det går med rasande fart. Med tanke på att det tog mig 1½ år var att renovera barnens kattvindrum, två stycken, så fanns det inte på kartan att jag skulle göra köket själv… Jag monterar skåpstommar, målar och hämtar material på brädgården. Snickaren river, bygger och kaklar. Jag njuter varenda sekund. Det är galet rörigt och jag springer mellan alla andra rum för att hitta köksredskap och porslin när jag ska laga mat. Visst längtar jag till när köket är färdigt, men jag gillar processen. Få längta, göra, se konkreta resultat. Mitt jobb på jobbet är abstrakt, jobbet hemma är konkret, en sån befrielse.

Jag trodde jag skulle få leva på hämtmat under tiden men eftersom jag är färdig med spisdelen som byggdes om för tre år seda och kyl och frys står där de ska stå, så lagar jag mat varje dag. Det blir mycket potatis, rotselleri, palsternacka, grönkål fräst med vitlök och chili, allt från egen odling och till det hemmagjord halloumi. Gjorde ett kilo halloumi under julledigheten innan vi satte kofoten i köket. En stekpanna en tallrik, inte så mycket disk och underbart gott!

 

 

fokus på jobb

Sedan semestern tog slut har vardagen gått i ett rasande tempo. Jag har till och med infört TV-förbud för mig själv i veckorna, till förmån för sömn från kl 9 för att orka vara fokuserad och glad på jobbet. När en knappt har tid eller ork hemma är det ändå skönt att ha trädgården. Det är ju min förebyggande gröna rehabilitering, inte ett måste och inte ett stressmoment (jag jobbar på det i alla fall) även om jag ibland ojjar lite över skörden som jag ”måste” ta hand om. Försöker klämma in ett äppelmoskok här och en omgång syrat där. I år köpte jag mig äntligen den där efterlängtade torken och har tagit hand om tomaterna som blev många. Lyxigt med egna ”sol”-torkade tomater till grytorna i vintern. Ett kanonbra sätt att förvara också, tar inte mycket utrymme och kräver varken kyl eller frys.

 

 

Jag har skördat massor med röda tomater men börjar även plocka in de som är gröna för eftermogning inomhus. Mest för att klasarna är så tunga så grenarna knäcks men också för att jag märkt att vissa plantor blivit angripna av sniglar. Vet inte om det beror på det torra varma vädret som har varit men i år har jag inte haft några angrepp av bladmögel eller brunröta alls. Både tomaterna ute och de som växer i tunneln har trivts bra.

 

 

Kämpar på med att äta upp det sista av bladkålen och alla fina kålrabbi medan de finns färska ute, har tidigare förvällt och fryst massor, men det är bättre att spara på det till senare.

 

 

än är det sommar…

Snart är det slut på semestern, men odlingssäsongen är inte över för det.

Nu köper vi inga grönsaker, det är bara att gå ut att plocka. Till lunch idag åt vi från egen trädgård; tomat, basilika, potatis, morötter, sallad, ärtor, bönor och lök. Det är vardagslyx!

Älskar bönor! Så ett frö och få massor av skörd. Som vegetarian är det även trevligt att kunna odla sin egen proteinkälla.

 

 

De senaste veckorna har varit torra och trots att det har kommit en störtskur ibland så har det inte riktigt räckt för att vattna en del plantor. Både bondbönor och rödbetor slokar, men de ger skörd ändå, riktiga kämpar. Det som verkar trivas bäst är majsen, de fick biokol nedgrävt under varje planta när jag satte ut dem i våras och det gjorde nog susen för tillväxten. Jag hoppas på en lång och varm augustimånad så vi kan frossa i majs sedan.

 

små barn, små problem…

Mina barn är halvstora nu. Märker det bland annat genom att de inte vill umgås med mig, kompisar blir viktigare och viktigare. Underhållningen uppgraderas också.

När de var små var jag föräldraledig i sex år. Den äldsta gick bara på dagis i 3 månader innan hon började skolan. Jag fick ofta höra av andra mammor att det var viktigt att barnen gick på dagis tidigt, för det var så svårt att underhålla dem hemma. Att en mamma, eller pappa, inte riktigt dög som sällskap. Att barnet behövde stimulans. Jag kände aldrig så. Visst var vi iväg och träffade andra barn, men jag var alltid med och det var inte många timmar åt gången. I övrigt var de med mig och hjälpte till i det som jag pysslade med, ganska intensivt periodvis.

Nu däremot känner jag verkligen att jag inte kan underhålla dem. Det enda som är intressant, när de är hemma, är att sitta framför en skärm och interagera digitalt med vänner. Jag kämpar emot, men har inte så mycket att erbjuda i gengäld. Jag kan faktiskt sakna den där tiden när det var otroligt spännande att bara gå ut i skogen och plocka kottar eller gräva upp mask i landet. En förälder är inte ett dåligt sällskap för ett litet barn och är det nog egentligen inte heller för ett stort, men doserna blir mindre och mindre och det kanske är som det ska vara.

 

skördar kål

Fiberduken över kålen åkte bort, alldeles för tidigt, men det var ingen mening med att ha den kvar, det började glipa och då hittar skadegörarna ändå in. De stackars kålplantorna var nästan knäckta därunder och det tog några dagar innan de orkade sträcka på sig i sin nyvunna frihet. I år odlar jag brysselkål för första gången, rödkål, grönkål och svartkål. Än så länge är jag mest imponerad över grönkålen, en sort som heter Curly Scarlet och är otroligt vacker och får massor med blad. Jag förstår faktiskt inte vad man ska ha svartkålen till, den ger ju så lite skörd jämfört med grönkål. Men visst, den är ju dekorativ…

 

Grönkålen Curly scarlet.

 

Svartkål med ynklig bladmassa.

 

 

Eftersom kålen nu står helt oskyddad och jag inte köpt Turex eller något annat biologiskt bekämpningsmedel får jag inspektera alla blad varje dag. Det är tydligen ett riktigt kålmalår i år och jag har också märkt av de små flygarna. Men än har jag gott hopp. Det är ju främst på kål som man ska äta själva bladen av som det är så trist att få angrepp och det är också den som kålmalen verkar gilla bäst. De vaxiga stora bladen på rödkål och brysselkål verkar inte lika smarriga, tyvärr, för de bjuder jag hellre på eftersom det är huvudena man vill åt.

Försöker i alla fall skörda, äta och frysa in så mycket som möjligt nu när det finns tillgång.

 

hinna ikapp

En veckas frånvaro för jobb och midsommarfirande i Stockholm, men den här tiden på året är det helt okej att vara borta. Det tog mig ungefär en dag att klippa gräset, rensa lite ogräs, täcka plantor, vattna och binda upp tomater. Nu är det lugnt igen.

Det har regnat och varit varmt, sniglarna har dykt upp och jag klipper bäst jag kan, ännu inga stora skador i trädgårdslanden.

Potatisen har börjat blomma, det är Kalmar röd som är först ut. Lyckades övervintra en del utsäde från mina rariteter förra året, ”Andernas soluppgång”, ”Gammal röd” ”Gullan” med flera.

 

 

 

 

Tre plantor kronärtskocka övervintrade alldeles av sig själva utan att jag gjorde någon ansträngning alls. Ringblommorna kommer upp på eget bevåg precis överallt.

 

 

Strax innan vi åkte förra veckan fick jag hem en ensilagebal och en riktigt äcklig höbal. Hann lägga ut en del och det är verkligen toppen om man ska vara borta ett tag, så jag är glad att jag hann.

 

 

Kålen spränger snart skyddet av fiberduk, jag måste skaffa nät för att skydda dem eftersom den enda duken som säljs på granngården är 2,5 m bred, alldeles för smalt om kålen blir hög.

 

snickerier

För några veckor sen hade jag hantverkare här som bytte mina stuprör och hängrännor. Det var verkligen på tiden, de hade rostat sönder och regnet hamnade överallt förutom där det borde.

Efter det fick jag en liten kick att fortsätta fixa, tvättade bland annat fasaden (vilket borde gjorts klart för flera år sedan) mot norr där det var grym mögelpåväxt, har bara lite kvar ovanför de översta fönstren.

 

 

Med stege, linoljesåpa, en borste på skaft och en vattenslang blev jag både dyngsur och öm i hela kroppen. Men fint blev det.

 

 

När man börjar fixa saker vill man gärna fortsätta så jag satte igång att skrapa färg från verandan, insåg då att taket har blivit fuktskadat längst in mot fasaden, det måste bytas. Jag vill gärna behålla min fina veranda med snickarglädje så jag vågar inte sätta kofoten i den själv.

 

Nästa steg blir att måla huset, det kommer inte ske i sommar, men byte av dålig läkt och annat kanske ska fixas nu. Fönstren behöver också en upprustning. Helt plötsligt blev det en lång lista på måsten. Jag är inte särskilt snickarkunnig men har faktiskt renoverat två små rum själv. Skillnaden då har varit att jag kunnat hålla till inomhus utan stress. Varje rum har tagit 1,5 år…

Att byta ett tak utomhus vågar jag inte göra utan hjälp ifall det blir stående och jag inte kommer vidare. Önskar att jag kände någon snickarkunnig på nära håll. Alternativet är att ta in en snickare och be att få vara med och göra jobbet, så jag kan lära mig något på vägen.