Det bästa gödslet man kan ha till sitt grönsaksland är färskt gräsklipp.
Men det kan användas till så mycket mer…



Det bästa gödslet man kan ha till sitt grönsaksland är färskt gräsklipp.
Men det kan användas till så mycket mer…



Nu börjar min tid på Rås lida mot sitt slut. Bara en vecka kvar på mitt vikariat.
Det har varit fantastiskt att få jobba där, och det börjar kännas lite sorgligt.
Jag har fått uppleva en arbetsplats där jag verkligen känner att jag passar in, att jag kan stå för hela konceptet och där alla bitar är med. Odling, mat, miljö, människor.

Min huvudarbetsuppgift har varit att se till att det växer i den kravmärkta trädgården.
Tanken är att grönsakerna sedan ska användas i köket, som också det är på god väg att kravmärkas.

Men det är ju inte bara odlingar man håller på med.
Det hålls konferenser i gårdens flera olika lokaler som finns i de gamla husen och i ladan, och lagas mat till gästerna förstås, (det har jag också fått hjälpa till med.)
Ett hus är vandrarhem och tre stugor finns att hyra.

Man kan även hyra logen om man är ett större sällskap, senast hölls det bröllop där, med 120 gäster.
(Städning har ibland ingått i mina arbetsuppgifter)
Man kan också hyra badtunnor, som eldas med ved.

Under terminen har naturskolan sitt tillhåll på gården och då kan det vissa dagar vara fullt med barn på ängarna runtom husen, som gör kolmilor, eller letar småkryp i skogen eller i sjön.
Men det viktigaste av allt (tycker jag) är att det på Rås drivs något som kallas Grön rehabilitering.
Det är ett samarbete med socialpsykiatrin.
Tanken är att man på Rås ska få arbetsträna eller bli rehabiliterad, genom trädgårdsarbete eller arbete i köket, med bakning och annat.
Tre dar i veckan har jag därför även varit arbetsledare för deltagarna som kommer till Rås av olika anledningar.

Det här har varit en otroligt positiv erfarenhet som jag inte räknade med när jag sökte jobbet.
Att få göra något vettigt!
Få förmedla den glädje som det är att odla, få gräva i jorden och se någonting växa!
(Jag undrar om deltagarna kan skriva under på det, förmodligen är de skittrötta på att rensa och gräva… men det är också en del av upplevelsen, att bli trött fysiskt och inte bara psykiskt.)
I DN skrivs det om nyttan med trädgårdsarbete för utbrända.
3 av 4 kommer tillbaka till arbetslivet igen!

Jag har inte en enda morgon kännt att jag inte velat gå till jobbet….
Förra året odlade jag haverrot men glömde bort vad jag skulle använda den till så jag skördade dem aldrig.
På min morgontur i landet hittade jag den här som har börjat blomma.

Så fin, och nu vet jag att det är rötterna man ska använda, kokta med lite smör blir det nog gott.
Att den är släkt med svartroten syns tydligt eftersom en sådan bortglömd planta också har börjat blomma..

Båda arterna är tvååriga och kanske kan jag ta frön från dem i höst.
Har börjat gå upp lite tidigare på morgonen för att gå ut och pyssla i trädgården medans barnen fortfarande sover. Det hinns inte med annars.
Det är så lugnt och skönt på morgonen så det är verkligen värt det!
Idag tillbringar jag min sista dag i butiken för sommaren.
Mest blir det väl så här, det är så fint väder så jag förväntar mig inte så många kunder….

Här är Anne-Mais bild på oss när vi hälsade på, uppställda i busken….

Jag har tillbringat mycket tid i buskar…
Min mamma har alltid hävdat att små barn mår bra av att titta på grönt.
Så fort hon får en bebis på armen går hon och ställer sig i en buske någonstans.
Så får barnet titta på bladen. Både jag, mina syskon och mina egna barn har blivit utsatta för den behandlingen… kanske därför man blivit så grön….
Vissa människor finns med en hela livet trots att man sällan träffas.
Anne-Mai är en sådan.
Igår gick vi och hälsade på i hennes trädgård och jag insåg att det var 14 år sen jag var där senast.
Som tonåring kunde man få en rundvisning medans hon passionerat berättade om alla sina rosor, visst har jag alltid varit växtintresserad men det kanske inte var det viktigaste just då. Det brydde sig inte Anne-Mai om utan delade ändå med sig av allt som hon brann för.
Så här som vuxen kommer jag på mig själv med att ofta hämta inspiration från hennes trädgård!
En annan sak som hon gjorde och som jag är otroligt tacksam för var målarkurserna hon ordnade för oss grannbarn när vi var ca 10 år.
Under 5 terminer kom vi ca 5 st barn hem till henne varje lördag för att måla, klippa och klistra.
På terminssluten tog hon med oss på Waxholmsbåten in till stan och gick runt med oss på konstmuséer och utställningar.
Vi tyckte det var fantastiskt roligt och det var underbart att det fanns någon annan vuxen (som inte var en förälder) som brydde sig om att göra något sådant.
All den där kunskapen och känslan för färg och form tror jag inte att jag hade haft om det inte varit för Anne-Mais initiativ just i rätt ålder.






Var på studiebesök idag. I Fobos trädgård i Eksjö.
Förutom alla välskötta och blommande bäddar var det kul att se alla fina fågelskrämmor och roliga detaljer.
Trädgård ska vara lekfullt!





Så här ser det ut nu.
Det växer lite lite…

Nyfikna trädgårdsgrannar.

Men björnbär verkar det bli i år igen. Bina gillar dem.

Igår skar jag ut drönarvax ur kupan och stoppade i frysen.
Idag bröt jag sönder kakan och kunde konstatera att jo, det var minst 5 varroakvalster i varje cell, så jag blir nog tvungen att fortsätta med drönarvaxbortagning ett tag till…
Mellantjejen tyckte så synd om de söta små bina för att jag stoppade dem i pannan när vi kollat klart.
Att de redan hade dött i frysen hörde inte till saken… tycker man om djur så gör man.
Det är kanske handelsträdgård jag ska starta, nästa gång…
Nu har jag lite växter utanför butiken igen.
De kommer från Mia och Adde i Magersjö.
10kr st kostar de och är en salig blandning av citrongräs, basilika, tomater, rotselleri, vita smultron mm.

Hinner man inte till glad mat idag, kan man alltid åka ut till Magersjö och handla direkt.
Glöm inte heller bort att åka förbi Rås och shoppa lite ekoväxter där.
Så här såg det ut på Rås för två månader sen;

Och så här ser det ut nu, lite grönare alltså, det går så fort!

I helgen var det nattfrost….
Snyft, några av squashplantorna mår inte så bra.
Nej, jag täckte dem inte.
De står i drivbänkar utan glas efter förra veckans hetta. Kollade väderrapporten på fredagen och ingen frostvarning. Men men, man ska ta allvarligt på det där med järnätterna. Det är trots allt ingen myt.
Har stoppat ner några extra pumpafrön i krukor i växthuset så jag har att fylla på med om squashen inte tar sig.
Håller på att iordningställa ett litet självplockbord där man kan kan komma och köpa billiga plantor som inte får plats i landen.
Det blir lite kål och tomater, jordärtskockor och ev, lite mynta och andra kryddor.
Så ta en sväng förbi Rås och fynda någon dag!
Kravmärkta plantor odlade med mycket kärlek!

Gurkämnen.

Den här bädden med tomater består av ren sand. Med ett tjockt lager gräsklipp som ständigt fylls på och gödselvatten på nässlor ska de trivas jättebra. Och än så länge växer det.

Sparrismonstret har inte vuxit i växthuset…
Kanske lite träig att äta,,, men fin som snittblomma!