Författare: hippihäxan

köksfunderingar

Det blev mycket kök förra veckan… och mycket funderingar…

Jag är ju ”bara” en självlärd hemmafru… allt jag kan har jag klurat på, testat och övat under mina 6 år som föräldraledig på heltid.
Men jag tycker att jag hela tiden kommer fram till samma saker, att sunt jädra bondförnuft räcker långt.

Vad är det en människa behöver?
Näringsrik mat, tak över huvudet, mänsklig kontakt och något meningsfullt att ägna sig åt.
Men varför är den viktigaste biten för vårt välbefinnande alltid längst ner på prioriteringslistan i den offentliga sektorn?
Förra veckan kunde man läsa i lokaltidningen att ”skolkök hotar centralköket”.
(I vår kommun lagas all skolmat i centralköket enligt cook and chill systemet, maten kylls snabbt för att sedan köras till skolorna och värmas på nytt.)
Jag tycker tidningsrubriken var felformulerad, det är ingenting som hotas, utan barnen och vår framtid som räddas!
För att få mer kött på benen var jag på studiebesök på centralköket och pratade med kostchefen.

Varje skolmåltid får i snitt kosta 8,50 kr….
Inte mycket ekologiska eller närproducerade råvaror används.
Däremot är maten säkrad rent hygieniskt och ”näringsmässigt” (vilket man kan diskutera, just med tanke på eko) med hjälp av egenkontrollprogrammet, trots att köket egentligen är undermåligt för den matkvantitet det hanterar.
Centralköket skulle behövas byggas om för 10 miljoner kr om det ska bli effektivt.
Varför inte använda de pengarna till att bygga om alla små skolkök och laga mat på plats åt barnen?
Ännu mer vatten på min kvarn får jag när tom kostchefen själv utryckligen är av samma åsikt!
Dock behövs det ungefär dubbelt så mycket pengar per måltid alltså ca 16 kr för att få varje måltid mer eko.
Men vad finns det som är viktigare än våra barns hälsa och jordklotets fortsatta existens?

En dag tidigare i veckan sådde jag små frön av matglädje hos våra deltagare på Rås då de allihopa fick vara i köket där och laga sig en egen måltid.
Ju fler kockar desto godare soppa.
Inte mycket ekosnack blev det. Ibland gäller det bara att försöka få någon att börja laga mat över huvudtaget…

trött mötesdag…

Började bra med att jag glömde släppa av äldsta tjejen på fritis imorse.
När vi kommit ut på stora vägen och kört ett par kilometer (stressade till dagis) hör jag från baksätet; ”Men mamma…!”
Bara att vända om. 🙂

Sen har det varit tre möten under dagen.
Ett där alla var där pga sina titlar och kanske inte i första hand sitt engagemang.
Och ett där alla var där pga sitt engagemang och inte sina titlar.
Måste jag nämna vilket som var mest givande och inspirerande?
En ledtråd… jag gillar engagerade människor…

flytta hemifrån

Det är dags snart.
Ska bara hitta någonstans att bo först…

Alltså kommer jag inte att odla mer i min fina trädgård, men just nu är den mest bara översnöad, det kanske är lättare att lämna då.

I 8 månader har vi levt varannanveckas liv där mamma och pappa har flyttat och barnen bott kvar.
Men nu känns tiden rätt att ta tag i det.
Har precis börjat ”leta” lägenhet, så värst aktiv är jag väl inte…
Vill ju helst ha en balkong, för körsbärstomater och basilika, en gemensam trädgård, där barnen kan springa av sig och jag kan få ett hörn att odla i, och en eldstad inne ”för där det finns en eld där finns det ett hem” enligt Ronja.
Jag tror att det kommer bli bra, men lite läskigt är det.
Det är därför det är så bra att det får ta tid.

kravmärkt ren?

På Rås använder vi ju nästan uteslutande Krav-märkta råvaror i köket och odlingarna är ju redan kravmärkta.
Så jag började läsa på lite vad som gällde för att få kravmärka köket.
Tydligen går det bra att använda viltkött, men inte ren…

Jag lagar ju mest vegetarisk mat, men det är ju faktiskt lite aktuellt eftersom jag för bara någon vecka sen serverade ren till våra gäster, för att jag tyckte att det är ett bra alternativ om man nu måste äta kött.
Renar lever ju ändå vilt även om någon äger dem, eller?
Och finns det kravmärkt ren?
Eller måste man undvika ren i kravproduktion, det vore synd tycker jag.

Kanske vet Johan?

lera

Idag bytte vi degen mot lera på Rås.
I några månader har vi haft en keramiker från Bagdad på praktik och han har byggt om verkstan i växthuset till keramikrum, med ugn och allt.
Deltagarna fick pröva på att göra trädgårdskonst idag.

Osten från förra inlägget skar Zeine och Susanne i bitar, gnodde in med salt och la i en glasburk, ett par dar efter ystningen.
Ingen vätska tillsattes utan det är bara den som kommer ifrån osten när den fått stå två dar i skafferiet.

Idag fick vi provsmaka.
Den var jättegod, kändes lite som halloumi, kanske den går att steka.
Kollegan började prata om kaffeost… och stoppade några bitar i sin kaffekopp…. hon är från norrland och tydligen gör man så där…

ost och bak

I fredags gjorde våra underbara invandrarkvinnor på Rås ost.
(De ingår i ett projekt, eller en förstudie till ett projekt, som syftar till att hjälpa invandrare att ta vara på deras kunskaper och komma in i det svenska samhället.)

20 liter mjölk blev ungefär 4 kg ost efter ett recept som är ganska likt det jag också har prövat tidigare.
Men de här tjejerna har allt i huvudet.
De kan knappt svenska och har aldrig fått gå i skola och lära sig läsa eller skriva.
Men laga mat det kan de!
Kanske blir det en kokbok så smånigom när de har fått experimentera lite mer i köket.

Efter jobbet var det bara att åka hem och experimentera vidare i sitt eget kök.
7-årskalas på lördagen och tårtan måste ju bakas, men i år blev den inte lika pretentiös som förra året, så är det när man jobbar heltid och 7-åringen fick göra ganska mycket själv.

De minsta hjälpte också till så mycket de fick.
Nu när jag börjar bli smått skadad av alla livsmedelshygienregler blir jag lite lätt nervös när det ser ut så här i produktionen:

 

Tårtan:

sällskapssjuk eller ensamvarg?

Oftast så trivs jag bra med en massa folk runt omkring mig, men ibland behöver jag verkligen lugn och ro att få tänka klart ifred.
Då är det skönt med stunder som i förmiddags, storrengöring av köket efter gårdagen, helt ensam.
Att skrubba golv är verkligen meditativt.
Nästan lika bra som att gräva, men bara nästan…

världens bästa jobb…

Men det är klart, har man världens bästa arbetsplats kan man ju få rätt mycket energi där.
Idag blev det 15 timmars jobb, tur man har så varierade uppgifter så man inte tröttnar.
Kl 7 imorse började jag med att sätta en deg och plocka iordning i köket.
Kl 9 kom deltagarna som fick arbetsuppgifter, bla hjälpte de mig med att duka iordning matsalen och skala grönsaker. Medans jag drog iväg på folkhälsorådsmöte i stadshuset.
Där hade vi genomgång av en folkhälsoenkät med Marit Eriksson från landstinget.
Mycket staplar och diagram som skulle visa hur våra invånare mår…
En hel del spekulationer om varför ohälsotalen hos det ena könet höjts på några år men sjunkit hos det andra osv.
En fundering som kom upp var varför kvinnor är bättre på att äta frukt och grönsaker än män, vilket framkom tydligt i svarsstatistiken. Det tyckte jag var intressant. Någon trodde det var för att kvinnor är mer måna om sitt utseende… (?)
Men när det gäller att äta MYCKET frukt och grönt så gör inte ens jag det. 5ggr om dagen är defenitionen… för mig blir det kanske 3 ggr och då är grönsaker ändå min basföda…
Men det viktiga är väl vad vi i folkhälsorådet kan göra åt det och det återstår att klura på.

Efter mötet blev det en shoppingtur på Coop, kvällens middagsgäster hade plötsligt ökat från 30 till 35 och lite senare skulle de komma 38 st. Så det var bara att bunkra upp med lite mer renskav som stod på menyn.
Sen tillbaks till jobbet och baka ut brödet, dinkelbröd med surdeg (igår blev det kavring) och i skafferiet hade vi egenbakat knäckebröd.
Till renskaven serverade jag ugnsrostade grönsaker (potatis, palsternacka, rödbeta, morot och savojkål) en sås på creme fraiche, messmör och vitlök, rårörda lingon, en sallad på surkål, groddar, morötter och aprikoser. En till sallad men bondbönor, smörbönor, fetaost och pumpakärnor.
Till efterrätt blåbärspaj med vaniljsås.
Alla verkade mätta och belåtna och mitt självförtroende har stigit efter min andra genomförda 30-manna middag på jobbet….
Inga bilder blev det, trots att kameran var med, hade liksom inte tid att fota.
Härligt är det att kunna säga till gästerna att nästan alla ingredienser är ekologiska och mycket är odlat i den egna trädgården och allt bröd är hembakat. Ni förstår att jag trivs!

längta….

Just nu längtar jag så det nästan gör ont, efter sommar!

Samtidigt är jag vettskrämd inför framtiden….
Hur ser det ut om ett halvår?
Både globalt och i mitt eget privatliv.
Får lita till tankens kraft och tänka i positiva banor, men just nu är det lite svårt att hitta extra energi, det är så mycket runt omkring mig som tynger, bla snön…