Kategori: Funderingar

hemförlossning

I dagens DN var det en artikel om hemförlossningar.
Jag blir lite irriterad på den obligatoriska skepsismen och undertonen av farlighet när det gäller hemförlossningar. Men mest av allt reagerade jag på att det först står att ca 100 kvinnor om året väljer att föda hemma i sverige. Lite längre ner läser man hur farligt det är med hemförlossningar, att 2 av de 1000 barn som föds hemma dör jämfört med 0,6 av 1000 st på sjukhus. Föder varje hemföderska 10 barn var?? Eller kan det vara så att 100 kvinnor VÄLJER att föda hemma resten bara råkar göra det för att något går fel, tidigare än planerat och de inte hinner in? Det skulle kunna förklara fler dödsfall.

I artikeln står att alla kvinnor som väljer att föda hemma blir informerade om riskerna (jag fick ingen sådan saklig organiserad information, däremot en massa tyckande och tänkande, information hittade jag själv). 
Men jag undrar om kvinnor som väljer att föda på sjukhus också informeras om riskerna?!

Sen undrar jag lite över Helena Lindgrens uttalande om att på sjukhuset är hjälpen närmre om kvinnan skulle drabbas av blödningar. Hon har säkert sagt det. För så är det ju.  Men i artikeln framstår hon som att hon är emot hemförlossningar vilket jag inte alls tror att hon är, eftersom hon själv har varit hemförlossningsbarnmorska. Så förmodligen har hon sagt mycket mer, men reportern har valt sin vinkling och det är väl inte något nytt under solen…

(Helena Lindgren har skrivit en avhandling om hemförlossningar i sverige mellan 1995 och 2005, som jag själv har deltagit i.)

trevliga tankar innan läggdags

Jag går på två kurser just nu. En som heter Globala miljö-och rättvisefrågor och en biodlarkurs.

På miljökursen ska vi skriva ett avslutande arbete om ”min idé om det uthålliga samhället”. Kurslitteraturen som jag läser heter ”Uthållig utveckling” av Gunnar Sundqvist.
Intressant, den handlar mycket om sociala beteenden, psykologi och mänsklighet.  Det är inte särskilt upplyftande, man blir fylld av en konstig blandning av verksamhetslust och uppgivenhet. Det jobbiga är att jag sover så dåligt om jag avslutat dagen med att plugga miljöfrågor.

Däremot bikunskap, det borde alla ägna sig åt, man blir bara lycklig. Så ikväll få det bli ”Bin- till nytta och nöje” (Mattson Lang) till kvällsläsning…. så tar jag miljökunskapen på dagtid istället.

det här med förlossningar

På något sätt påminns jag väldigt ofta just nu om mina förlossningar. Det är folk som är gravida/har varit gravida, och det är det där jäkla programmet på Tv, barnmorskorna….
Jag har inte sett det själv så jag kan inte säga något om produktionen. (Det kanske är jättebra.) Men programidén gör mig så upprörd! Vem tittar på det?!
Bara rubriken på Svt´s hemsida ”Så här känns riktig smärta” …?

Räcker det inte med att alla som är gravida ändå får höra de mest förskräckliga förlossningshistorier. Det måste vara något med stora magar som gör att folk känner sig manade att berätta det värsta de har hört om någon som har fött barn, alldeles utan att fråga den gravida först om den är bered att höra eller ej.

Själv har jag haft tre underbara förlossningar. Den första och tredje hemma i sovrummet och alla tre tillsammans med samma ängel till barnmorska. (Jag skickar ofta tacksamma tankar till henne för det hon har gjort för oss.)
Jag tänker inte lägga ut mina föslossningsberättelser här, det känns för personligt. Men om det är någon därute som är gravid och behöver lite stöttning och inspiration så skickar jag dem gärna (när jag har skrivit in dem på datorn.)
När jag var gravid läste jag massor av förlossningsberättelser (lyckliga sådana då) främst i föda hemma tidningar och på föreningens hemsida. Dessutom hade jag kontakt med några andra hemföderskor som generöst delade med sig av tips eller bara lyssnade på mina tankar. Ovärderligt.

Innan vi skulle föda första barnet berättade vi inte för någon att vi planerade hemförlossning (inte ens för våra föräldrar)  vi ville inte höra folks åsikter om hur ”farligt det är”.  Såhär i efterhand vet vi ju bara att det var absolut rätt val för oss! Man ska inte lyssna på allt vad folk säger och vill dela med sig av.

(Däremot vill jag gärna höra hur en förlossning har gått om jag frågar, hur bra eller dålig den än har varit.)

 

fler fynd

Jag måste bara visa denna fina kaffekvarn som också låg i en av de där påsarna.

Nu får man väl ta och köpa hela kaffebönor… som det rekommenderas i ”Den hemlige kocken” 

Det var föresten det bestående intrycket så här efter att ha läst boken. Att vi är så dåliga på smaker, vi är lurade av alla konstgjorda aromer i maten och vi har vant oss av med att känna igen bra mat på smaken.
Nuförtiden uppsakattas tex inte äkta banansmak därför att vi är så vana vid den artificiella, så det har blivit norm…

Jag tycker boken gav en bra bild av allt fusk som sker i matindustrin och inspirerar till att köpa mat av hög kvalitét. Däremot tar den inte upp så mycket om alla tillsatser som är direkt skadliga för oss därför behöver man även ha ”Handbok för den kräsne konsumenten” i köket. 

Det jobbiga med att läsa sånna här böcker och bli en ”medveten konsument” är att det blir svårare och svårare att gå och handla…. Nu försöker jag även undvika saker som det står arom på, i innehållsförteckningen, inte för att det kanske är direkt farligt, men för att jag inte vill bli lurad.
Ska jag lägga pengar på en vara vill jag att den ska vara på riktigt. Inte gjord på så dåliga ingredienser att man är tvungen att tillsätta konstgjord arom för att det ska bli gott!

Så en sista uppmaning: Orkar man bara hålla reda på en ingrediens att undvika så välj smakförstärkarna; natriumglutamat, glutamat, E620 (och alla nummer på det tiotalet ) MSG. Dessa är farliga och helt onödiga!
Hur bra kan råvarorna i mat vara om man är tvungen att tillsätta ett ämne som förstärker smaken?

glassbilsmelodi…

I dagens DN läser jag en notis med överskriften ”Glassbilsmelodier jämförs med tortyr”.
Det är professorn i medicinsk biokemi som anser att ”försäljning med lockmelodier medför ohälsa och allvarliga störningar för många människor” och ”hävdar att bland annat glassbilens melodier bygger på samma princip som moderna tortyrmetoder”.
Han skriver i ett brev till konsumentministern, Nyamko Sabuni att lagstiftningen bör ses över då den bara bygger på decibeltal.

Ha ha, säger jag och hötter med fingret!
Det var inte alltför länge sen som jag skällde ut glassbilsföraren när han kom och tutade här kl 21 en måndagkväll och vi precis hade traglat med barnläggning och bara ville att de skulle somna. (Glass är inte direkt det första man tänker på.) 
Efteråt kände jag mig rätt nöjd med mig själv, men samtidigt som en riktig tjurtant… hade jag överreagerat?

Hur det gick med glassbilen? Den stannar inte här i byn längre….

återvunna elprodukter exporteras till kina

Jag vill bara länka till den här artikeln i gårdagens DN.  Läs det om du tror att du är  duktig för att du återvinner dina elprylar. Det är inte klart för att det hamnar på återvinningsstationen. Här kommer termodynamikens första huvudsatsats in igen: ”Ingenting försvinner allt finns kvar” (…och ställer till oreda någon annanstans.)

Det enda vi kan göra är att konsumera mindre!
Själv går jag och drömmer om en laptop tex, men hur viktigt är det, egentligen? Och varför ska jag köpa nytt när jag har något som redan fungerar? Men det är det där begäret som så många brottas med. ”En större TV, en häftigare telefon, då blir nog livet MYCKET bättre…”

Boktips

makten-over-maten.jpg 

”Makten över maten med mudimums-guiden 2007”, så heter en liten skrift från Miljöförbundet Jordens vänner.  På Luft till salu tipsades det om denna ”bok” och jag köpte den med detsamma.

Ett kapitel handlade om matbutikernas egna märken och vad det ställer till med. Intressant eftersom jag tidigare skrivit om min skepsis för Icas ekomärke fast inte riktigt vetat vad det är jag inte gillar. 

Kapitlet heter ”med egna märkesvaror flyttar makten” och beskriver att handeln får en allt starkare ställning på bekostnad av livsmedelsproducenterna, och när handelns inflytande ökar introducerar den sina egna märkesvaror (det är internationellt dokumenterat). 
I sverige var 16,5% av allt som såldes i detaljhandeln egna märken (2006) en fördubbling på 5 år.

Pga av konkurrens från EMV (egna märkesvaror) förlorades 2200 arbetstillfällen i sverige på 5 år (enligt Livsmedelsarbetareförbundet.)
De egna märkena gör att industrihanteringen av livsmedel globaliseras snabbare, produktionen flyttas dit där det är billigast. Kontrollen över maten försvinner allt längre bort.

Det finns en bok i ämnet som heter ”Billig mat-en dyr affär” av Gunnar Brulin. Kanske man ska läsa.

Vill man köpa ”Makten över maten med Mudimums-guiden” gå in på www.mudimums.se
Titta även in på Jordens vänner.

(Mudimums står för Mat Utan Djurindustri-Mat Utan Multinationella Storföretag)

Vad ska man tycka?

Var på Ica häromdagen och det har bokstavligen exploderat där. Det fanns ekomat på varenda hylla. Icas eget märke. Det var lätt att fylla en korg. 
Men jag känner mig lite kluven. Jag får inga bra vibbar av att Ica nu har kommit på att det går att göra profit på ”ekotrenden”.
Rent intuitivt handlar jag ändå hellre saltå kvarn eller liknande än det som är storuppköpt av Ica.
Det känns inte heller riktigt ärligt när alla förpackningar är lite mindre än jag är van vid, vilket gör att man tror det är billigare. Jag ska ta en rejäl jämförelse med kilopriset någon dag. 
Tex är aprikoserna packade i påsar på 175gr, jämfört med saltås på 250gr. Kikärterna väger bara 400gr jämfört med saltås ½kg.
Sen undrar jag varför man blir vit om händerna när man skalar Icas ekologiska apelsiner?!

 Nåja jag kanske är nojjig, man borde väl vara glad när nu Ica har fått arslet ut och börjat satsa på ekologiskt, men jag kan inte bli kvitt känslan.
Varför är man så hänvisad till toppstyrda storföretag?
Förmodligen vårat eget fel….

penicillin eller ej?

Igår åkte jag in till vårdcentralen efter 5 dagar med hög feber och hosta. Funderade på om det kanske kunde vara lunginflamation eller något som måste behandlas.
Doktorn lyssnade lite och tittade mig i halsen, kunde inte konstatera något men sa: ”Jag skriver ut lite antibiotika åt dig….”
Jag skulle gladeligen ta emot det om det gjorde mig frisk, men annars, nej.  Så jag frågade: ”Måste jag äta det för att bli frisk?”
”Hm, vi gör så här” tyckte doktorn ”vi tar sänkan också.”

Så ett stick i fingret och 10 minuter senare kunde det konstateras att jag ”bara” hade influensa som är ett virus, alltså hjälper inte antibiotika…
Hade jag inte frågat hade jag petat i mig piller som hade ödelagt mitt imunförsvar, kanske  bidragit till fler resistenta bakterier men inte hjälp mig att bli frisk!

Jag undrar hur mycket onödig, slentrianmässig antibiotika det skrivs ut av stressade läkare?