Kategori: Funderingar

mode…

Dagens outfit:

outfit.jpg

tunika: andra hand
strumpbyxor: andra hand

Har hippihäxan blivit modeblogg? Nja, nej! Men jag kan inte undgå att fundera över ämnet.
Igår fick vi två kassar begagnade barnkläder. Tjejerna var överlyckliga och har prövat minst 3 kombinationer var.
5-åringen brukar lägga fram kläder dagen innan hon ska gå till förskolan, snyggt och prydligt med tröjan innanför klänningen och strumpbyxorna liksom invikta i klänningen, som om det satt på henne.  Ibland lägger hon fram redan på fredagen vad hon ska ha på måndagen. Det är alltid klänning och strumpbyxor och har man ingen klänning är det alltid snyggare med bara strumbyxor än vanliga byxor…
Jag låter henne hållas, det är ju ganska sött.

Men… hur blir det sen?
När hon/de blir äldre?

Jag är ingen flitig modebloggsläsare men tillräckligt många har jag hamnat på,  för att inse  att det handlar mycket om shopping och konsumtion. Förmodligen precis som i det verkliga livet och i allt lägre åldrar. Det handlar om märken och trender allt för att folk ska handla upp sin pengar (och tära på miljön, vilket förmodligen inte är avsikten, men blir så ändå.)

Jag hoppas så att jag ska kunna förmedla någon ickematerialistisk syn på kläder och mode till mina döttrar, men jag anar att den dagen kommer då dom inte är lika lyckliga över en kasse begagnat som de är idag.

Ibland kikar jag in på ”underbara clara” för att hon ofta har fina bilder och en syn på mode och kläder som jag gillar. (Inte för att jag är modemedveten men det är ju alltid kul att vara fin.) Hon är för mode men emot shopping. Funkar det? Kolla själva.

Tänk om man kunde vara kreativ och bra på att sy och lära sin barn att skapa sina egna kläder och sin egen stil. Jo, för jag tänker mest på barnen som ska växa upp, själv känner jag mig så gammal att jag inte bryr mig, om någon tycker jag är otrendig, och jag har ju tidigare skrivit att jag har som mål att bara köpa ekologiska kläder, då blir utbudet lite mer begränsat vilket jag tycker är skönt. Då skapar sig stilen av sig själv liksom. (Möjligt att jag skulle bli mer intresserad om jag började jobba, men att klä upp sig för att gå till öppna förskolan och fika med andra mammor känns lite overkill…) 

Slutligen ett citat från ekobutiken hildur, som verkligen kan samanfatta den sorts konsumtion jag eftersträvar: ”Slowshopping – köp det du verkligen vill ha och det som du mår bra av och blir glad av. Hellre färre saker som du gillar och använder ofta och länge än ”slit och släng-konsumtion.”

hur länge håller en tygblöja?

Tja, dessa är det kanske dags att kasta…hm…

bloja.jpg

Men då har de använts konstant i 5 år (inte till samma barn)
Jag undrar hur många blöjor jag skulle ha bidragit med till sopberget om jag inte återanvänt.

Andra återanvändningssaker här i huset: Kaffefilter i nylontyg, disktrasa (microfiberduk), shoppingkasse vi mathandling tex.

butiken…

…går lite på halvfart. Det känns som man duttar lite här och lite där. Läser lite på skatteverkets hemsida, beställer produktkataloger från ekogrossister, kollar butiksinredningar på blocket och funderar på namnförslag.

Var på ett möte idag med en massa andra företagande kvinnor, det ska starta något sorts nätverk här i stan. Bra, för då kan man kanske få gå kurser eller få en mentor, och en massa gratisreklam. Det är alltid bra att synas. Förutom den där pressen att jag inte har något att visa upp än…

I lördags gjorde vi en liten studiebesöksrunda och hälsade på Mylla en ekobutik i Aneby och Bikupan ekobutiken i Jönköping, fick lite tips och råd.

När jag börjar blanda in en massa annat folk i mina drömmar och prata om mina/våra idéer kan jag ganska lätt få prestationsångest. ”Nu måste det ju bara bli bra, vad skulle de annars tycka?”
Men jag försöker påminna mig själv hela tiden att det här är min dröm och jag tar det i den takt som passar mig. Det måste jag göra annars kommer jag aldrig orka och det kommer inte vara roligt.

kronartskocka.jpg

  kronärtskocka i mitt land -06

”vi har inte råd att köpa ekologisk mat”

Tips:

Var rädd om maten. Vill barnen ha ett äpple, dela det så att de äter upp hela, innan de får en bit till. Sleva inte upp mycket av det dyra till maten (ost, kött ja oftast är det proteinerna som kostar), äter man upp och även äter av basingrediensen så får man självklart mer, men först då.

Ta hand om alla rester. Idag åt vi till lunch: pasta med linsfärssås, klyftpotatis, nötstek (på nötter) vitkål och sojabönsfräs, hopprört i samma kastrull… Låter skumt men det var gott. Jag är lite dålig på att variera min kryddning men det gör att den mesta maten passar ihop.

Dryga ut! Blanda i utfyllnad som är billig, (och nyttig.) Riven morot, strimlad vitkål i ”kött”färssås. Squash i allt när det är säsong. Äter man kött, använd mer bönor och linser.

Se till att alla blir mätta på MATEN då slipper man en massa småätande mellan måltiderna som både är dyrt och dåligt för hälsan.

Ät bröd! Det är bra utfyllnad om man bakar själv med surdeg och fullkorn (inte bara en massa vetemjöl.)  Inte alls så onyttigt som vissa hälsofreaks vill få oss att tro. Och även om ekologiskt mjöl är dyrare än vanligt så är det billigare än köpebröd (med mystiska tillsatser.)

Hälsoeffekten är ett argument i sig. Ge barnen bra mat utan gifter och tillsatser så blir de friskare och piggare. Man slipper vabba så mycket, om man har barn på dagis och förlora inkomst på det. Inkomst som man kan lägga på bra mat.

Strunta i godis och chips, dyrt och dåligt. Jag är inte manisk på onyttigheter av det slaget. Jag gör gärna knäck året om, men skippar plockgodiset. Vi bakar också rätt mycket kakor och bullar, men på riktigt smör och inga konstigheter  ( billigare än köpe.)

Satsa på bra kryddor, då kan man svänga ihop god mat på enkla ingredienser.

Spara in på annat. Jag vet inget som är viktigare att lägga pengarna på än maten!

Eko vs lokalt

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska välja i affären. Ska det vara kravmärkt/ekologiskt eller ska man välja närproducerat till varje pris. Helst borde det ju vara både och men det är ju inte alltid möjligt.
Såhär resonerar jag:

Jag väljer alltid i första hand krav/ekologiskt och i andra hand lokalt, går det att kombinera är det toppen.
Att välja närproducerade  tomater som är konventionellt odlade istället för kravodlade tomater från Italien genererar mer koldioxidutsläpp av den enkla anledningen att det går åt mer energi till att värma upp växthus och tillverka handelsgödsel och bekämpningsmedel än vad själva transporten från Italien kräver.
I värsta fall går det åt 1 kg olja för att tillverka 1 kg handelsgödsel, dessutom ska det transporteras…
Då är det bättre att transportera de färdiga tomaterna som dessutom är fria från gifter och kemikalier.
Det är en felaktig uppfattning att det ät transporterna som står för det mesta koldioxidutsläppet när det gäller våran mat. Transporterna står bara för 10% av utsläppen (enligt naturskyddföreningens medlemstidning). Den stora boven är konstgödsel, bekämpningsmedel och uppvärmda växthus, sånt som måste till i konventionell odling.

Sen tycker jag ändå att man ska tänka sig för och inte köpa för mycket mat som har fraktats långt.
Ju närmre talriken desto bättre, men inte på bekostnad av det ekologiska.
Jag försöker medvetet att äta efter årstiderna då är det lättare att äta inhemsk mat. Men det är en balansgång mellan näringsriktig kost och svenskproducerat.

Vi äter nästan inte kött alls och då är det nödvändigt för oss att köpa bönor, linser, nötter och oliver som inte odlas i sverige. Men hellre att jag äter sojabönorna själv än att äta grisen från grannbyn som fått sojabönorna i sitt foder. (Om det är en konventionellt uppfödd gris.)
Man kan säga att jag väljer ekologiskt av allt jag vill ha, men jag väljer inte allt som är ekologiskt.
Jag kanske inte måste ha apelsiner som är importerade (även om de är kravmärkta) utan kan nöja mig med äpplen som kommer från närmre håll eller äta fler morötter och strunta i frukten.
Man måste fundera på varje val och väga för och emot.  Men kompromissa aldrig med det naturligt odlade!

jubileum

Nu har jag haft min 30-årskris (eller jag menar mina dreadlocks ) i ett år. Sambon gjorde dem, det tog ungefär 10 timmar, jag är evigt tacksam!
Det var mitt mål att ge dem en chans på ett år. Men jag kan verkligen inte tänka mig att ta bort dem nu.
Det är skönt att veta vad man har för frisyr när man vaknar på morgonen.
Jag gillar ”gör det själv”- idén med dreadsen, slippa gå till en frisör och sällan bli nöjd. Oftast är det ju inte frisörens fel… men ändå. Skulle kunna klippa mig hemma, men det blir liksom inte heller bra. Nu har jag en ovårdad frisyr, men det syns att jag har valt den och jag tycker det är snyggt även om inte alla delar den åsikten.

Hur vårdar man då sina dreads?
Jag tvättar mitt hår en gång i veckan ibland två. Det är viktigt att håret får torka ordentligt innan man sätter upp det i en tofs eller drar på ett hårband annars kan det surna.
Schampot får inte innehålla något som lämnar rester i håret, parfymer eller mjukgörande medel tex.
I början använde jag ofta vax (utan petroleum) för att hålla ihop dreadsen, innan de började tova sig. Nu har jag det bara ibland.
Det är en hel vetenskap hur man kan snurra och rulla och virka sina dreads för att få dem tightare. Man behöver aldrig vara syssloslös, som om man inte har något annat för sig….

Om det vore så enkelt…

Jag försökte förklara för min 5-åriga dotter att Kina är en diktatur och varför journalister hamnar i fängelse. (Lite djupt ämne… jag vet. Men hon undrade över en bild i tidningen.)
Hon hade iallafall en konkret lösning på problemet:
”Kan vi inte åka dit och säga till dem?”
” Jag tror inte dom lyssnar” tyckte jag.
”Då skriver vi ett brev: Hej! Alla kan väl få bestämma? Från Miranda i sverige.”