Det tog sig som tur var i garagetunneln. Nu ser jag inte ett spår efter den tidigare chocken som jag utsatte plantorna för iom mitt gödslande. Kanske att det är lite väl mycket kväve i jorden, konsekvensen av det blir mer bladmassa än frukt.
Längst in i tunneln har jag satt några plantor långbönor som jag testade ute förra året, men då gick det inte alls bra. Värmen i tunneln verkar de trivas bättre med, jag hoppas på skörd.
Ibland har jag stött på begreppet skogsträdgård, men ärligt talat inte varit så sugen, ogillar vanliga perennrabatter och tänk då en hel trädgård med det. Jag vill odla grönsaker, i bäddar som kan grepas ur varje år så jag får bort ogräs. Och hur mycket mat ger egentligen perenna örter och bär-och nötträd? Potatis, lök och squash är mer matigt. Men på senare tid har jag blivit lite sugen på göra en del av trädgården till något annat än traditionella odlingsbäddar med ettåringar. Något som kan komplettera den vanliga köksträdgården med ätbart vid tider på säsongen när grönsaksodlingarna inte börjat ge skörd. Så jag införskaffade boken Skogsträdgården av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg. Vilken bibel! Väldigt nördig och intressant på flera sätt.
Min tänkta skogsträdgårdsdel ligger på andra sidan huset och är idag en riktig skog. Det är inte vad som menas med skogsträdgård, alltså att man ska ta en befintlig skog och göra om den till ”trädgårdsskog”, förutsättningarna är inte optimala, utan det skulle förmodligen vara mycket bättre att starta upp på åkermark. Men nu är det det här jag har. Marken är inte min än, utan ligger utanför min tomt, men förhoppningsvis kan ett köp snart gå igenom. Då kan jag sätta upp ett viltstängsel och börja bygga upp bäddar. Sen ska det planteras bärbuskar, frukt-och nötträd och perenna örter. Medan jag väntar ska jag läsa 400 sidor om skogsträdgård!
Tidigare i våras hade jag en del rådjur som gick in i trädgården och jag förstärkte då mitt ganska slitna viltstängsel som jag har runt halva trädgården. Senast i onsdags nämnde jag för en vän att nu har jag i alla fall inga rådjur i odlingarna längre. Det skulle jag snabbt få äta upp. På torsdagen var jag ute fyra gånger (!) och skrämde iväg ett rådjur som tagit sig in och strosade runt. Jag är nästan säker på att det är en och samma individ och jag tror att hon är lite döv. Jag har nämligen ljudskrämmor för hjortdjur utplacerade där jag inte har nät. I förrgår satt jag ute sent på kvällen och väntade för att se var hon går in och då sprang ett gäng andra rådjur vidare förbi min trädgård, och undvek att gå nära skrämmorna.
Det här djuret har nu flyttat in och tagit min trädgård i besittning. Jag har provisoriskt hängt upp nät på flera ställen där det inte behövts förut, men måste fästa det bättre, för det fungerar uppenbarligen inte. När jag kom hem sent igår kväll var hon här, jag jagade ut henne, när jag vaknade 04:30 imorse låg hon inne i odlingen och tog det lugnt. Jag börjar bli paranoid och funderar på att ta jägarexamen för kommande år. Men det är väl ändå inte jaktsäsong på rådjur under sommaren och det är ju bara den här enskilda individen som är ett problem.
Varje morgon och kväll går jag en runda och klipper mördarsniglar och jag tar hellre sniglar än rådjur alla dar i veckan, för det går så snabbt när ett rådjur kommer in och äter. Sniglarna kan man liksom hålla undan om man är lite flitig. Med rådjur säger det bara slurp så är mangold, gråärter, potatisblast och kålrot borta.
Det har varit lite motigt på sistone i trädgården.
Som jag skrev i förra inlägget använder jag en hel del hö från får. Den är då uppblandad med fårskit men är inte så koncentrerad då fårägaren är duktig på att mocka ut fårskjulet ofta. Höet använder jag till att täcka i odlingarna. Förra helgen var det dags för årets stora utmockningsdag av fårskjulet och jag fick hem två släp med väl nedkissat hö, alltså själva bädden som legat som botten i skjulet hela vintern. Det stank ammoniak, men jag körde på och började lägga ut och täcka bäddar med höet. Mot bättre vetande fortsatte jag in i garagetälttunneln där jag planterat merparten av årets tomatplantor och täckte även där. Det var en ganska varm dag och när jag var klar kunde jag inte vara inne i tunneln pga lukten. Jag åkte iväg och kom tillbaka efter några timmar och då hade alla blad krullat ihop sig och gulnat på tomaterna.
Inte så konstigt kanske, men desto konstigare att jag inte anade oråd och insåg att det här var en dum idé. Ammoniakångorna borde gett mig en hint.
Väldigt färsk och obrunnen gödsel kan ju bli för starkt för plantornas rötter, men att lägga det ovanpå jorden som ett täcke brukar gå bra, då kan det långsamt brytas ner. Men detta var något helt annat. Gissa om jag var arg på mig själv och rädd att jag hade tagit kål på alla mina tomatplantor…
Efter fadäsen har tunneln stått öppen och vädrat dygnet runt. Plockade inte ut täckningen utan lät det ligga kvar, skadan var ju redan gjord. Jag har vattnat mycket och runt varje planta har jag föst bort höet och lagt extra jord runt stammen. Det börjar faktiskt se ut som det har gått bra, nu en vecka senare. En liten försening i tillväxten och en chock för alla inblandade, men plantorna klarade sig och kommer ge skörd.
Fortfarande lite gula blad men det mesta har jag klippt bort och tillväxten är god.
Min andra motgång den här veckan är att mitt enda etablerade äppelträd, som stod här när jag flyttade in blåste omkull i en av veckans hårda byar. Det var inte särskilt stort, men blommade bra i år och hade goda äpplen. Det var tråkigt också för jag har inte så många fruktträd. Har planterat två nya äppelträd varje år, men ett hade inte klarat vintern. Så totalt har jag nu tre stycken unga äppelträd, ett tanigt körsbärsträd från förra ägaren och ett stort plommonträd.
Det finns många sätt att fixa näring till odlingarna. Allt som du plockar ut i form av skörd behöver återbördas i form av gödsling på något sätt. Jag använder alla möjliga resurser jag kommer åt. Främst täcker jag odlingarna med gräsklipp eller hö blandat med fårskit därför att jag har tillgång till det. Men varje år gör jag några hinkar biokol att använda för plantor som behöver en extra boost, eller krukor där biokolet kan verka över lång tid.
Hur gör jag då mitt biokol?
Jag köper ett par säckar grillkol, (inte briketter) krossar med en slägga så mycket jag kan och orkar så det blir pulveriserat eller mindre bitar. Detta gör jag i en murarhink och låter släggan liksom tappas ner i hinken upprepade gånger. Sen lägger jag det i vanliga i hinkar med lock och häller kiss över så det täcker. Så får det stå i ett par veckor och sen kan jag använda det genom att blanda ett spadtag i planteringsgropen.
Ett år hade jag biokol under varenda tomatplanta i tunneln och det var kanske inte så lyckat, det blev en otrolig bladutveckling men inte så mycket frukt. Så använd med måtta till fruktbärande grödor.
Helt plötsligt står jag där med platsbrist. Nej, jag gör ingen plan på hur och var jag ska ha alla grödor i trädgården. Möjligen gör jag en skiss på papper någon gång under våren, men sen frångår jag den ändå. Jag planerar bara i huvudet när jag går runt i trädgården och kikar och sen på slutet får det bli lite som det blir, där det finns plats kvar kan fröer och plantor åka ner. Det enda jag tycker är viktigt är att dokumentera hur det blev, så jag kan hålla växtföljden för potatis, kål, bönor och lök, framför allt.
Det blir oftast ganska stökigt med alla brätten, krukor och mjölkförpackningar under tiden arbete pågår. Det är bra att ha några ställen som man kan lägga skräpet på när man gräsklipper. Halmen utanför garagetunneln har blivit den platsen i år.
I gamla tunneln satsade jag i år på att odla lite allt möjligt. Några potatisplantor, kålrot, spetskål, sallat, rödbetor, piplök. Egentligen hade jag inte tänkt ha tomater alls här i år, men hade alldeles för många plantor till slut så de som inte fick plats i garagetunneln petar jag ner tillsammans med chili, gurka och okra mellan allt annat som växer och som sen ska skördas. Just nu är det därför lite trångt. (Plasten på sned i bakkant lyfter jag ner varma dagar så baksidan är helt öppen, därför hänger den på trekvart).
…tog ju slut alldeles för snabbt. Plantor ska ut, nytt ska sås, sniglar och gräs ska klippas. Nässlor ska skördas. Jag testade att tryckkonservera 4 liter nässlor, det gick bra! Nu är vi redan i juni. Med andra arbetsuppgifter, återkommer.
Hela självhushållningsgrejjen, odling, matförädling osv brukar jag inte se som en hobby, snarare en livsstil eller ett intresse. Men just det här med konservering, som jag snöat in på under året, ser jag faktiskt mer som en hobby. Kanske för att det hittills mest har kostat en massa pengar och jag känner mig väldigt osäker och ny på området. Har inte riktigt upptäckt nyttan ännu, utan det är mest som en nördig grej.
Men förhoppningsvis ska jag kunna använda konserveringstekniken till att spara skörd utan att proppa in den i frysen. När man konserverar mat genom kok-eller tryckkonservering kan burkarna sedan stå i vanlig rumstemperatur minst ett år och vara klara att äta (utan tillagning) när man vill.
Jag har gått en onlinekurs hos konservskolan för att lära mig mer och sett otaliga you tube-videor på ämnet. Det är viktigt att göra rätt eftersom det annars kan bildas botulin som kan leda till botulism i burkarna som är direkt livsfarligt och varken syns eller känns på smaken.
Om man ska konservera något med högre PH-värde än 4,5, typ alla grönsaker, behöver man göra det under tryck. Så jag har köpt en tryckkonserveringskastrull, en Presto 23 quart. Det är egentligen bara en stor kastrull med ett lock som går att fästa och som är extra utrustat för att kunna ha kontroll över trycket.
Kastrullen går inte att köpa i Sverige (ännu). Min köpte jag från E-bay efter att min första beställning på Amazon inte kunde levereras. Kastrullen tog en vända till min gamla adress i Tranås efter att jag klickat för snabbt och inte ändrat mina adressuppgifter korrekt. Men dottern kunde lyckligtvis hämta ut den och köra upp den till Stockholm.
Hittills har jag bara testat att konservera potatis och rabarber. Billiga råvaror att öva på innan den egna skörden i höst. Jag tror inte att just potatis kommer bli det viktigaste att konservera för mig eftersom den är så lättlagrad i källaren. Men kanske morötterna som inte trivdes där. Klämmorna på burkarna tar man bort när produkten har svalnat och vakum har bildats. Då sitter locket fast av sig själv.
En potatisburk åkte ner i en indisk gryta jag gjorde när vi hade strömavbrott häromdagen och jag lagade mat på vedspisen, då var det smidigt att potatisen var färdigkokad i burken, det minskade tillagningstiden.
Påskhelgen har jag ägnat åt trädgården. Inga barn hemma och inte läge att träffa en massa folk pga pandemin. Har plöjt ett par ljudböcker, grävt i landen och fraktat hem några skottkärror hästgödsel. Jag tycker det är vårigt när traktorerna åker runt och harvar och sår på åkrarna runt omkring, känns hemtamt på något vis. Har ju alltid bott i jordbrukslandskap i mitt vuxna liv. Enda skillnaden här mot i Småland är att jag slipper koskitdoften, det finns inga kor på Ingarö. Visst saknar jag mjölken men inte lukten och flugorna….
I höstas hämtade jag och dottern ett garagetält på gratisannons i Nacka. Köpte växthusplast och byggde en dörr under helgen så nu är den användbar som odlingstunnel. Plasten kostar ca 2000kr så det blir inte gratis, men ändå billigare än att köpa allt nytt och roligt att kunna återanvända något gammalt. (Virket är sånt som legat här sen jag flyttat in eller hämtat hos grannen som flyttade i höstas).
Sista dagen på påskhelgen var det snöstorm, blåst på tvären och ett litet lager snö. Skönt att ha hunnit med det mesta innan.
Det går så fort nu, tycker det inte är så lång tid mellan bilderna. Så fort ljuset börjar återvända så måste jag möblera om för att få plats med alla försådder. De stora fönstren i köket är perfekta att ställa små krukor i.
