Kategori: Funderingar

köp inte en ny mobil!

Att kvinnor våldtas i krig är inget nytt.
Det används som krigsföring, förstör man kvinnorna och deras underliv blir det ingen nästa generation. Dessutom störs hela vardagslivet för den generation som redan finns, mammorna är viktiga för att allt ska fungera.

I kriget i Kongo våldtas ca 30000 kvinnor om året.
(Striderna i Kongo som har rasat sedan 1996 beskrivs som de blodigaste sedan andra världskriget.)

Men vad kan vi göra för att hjälpa till?

Köp ingen ny mobiltelefon, eller laptop!!

I Kongo finns det stora fyndigheter av kolumbittantalit eller coltan, en mineral som används i just mobiltelefoner.
När vi i väst vill ha en  ny mobiltelefon vartannat år (i bästa fall) ökar efterfrågan på coltan.
Byar i afrika som levt helt i fred och stillhet råkar plötsligt riktigt illa ut när det visar sig att de ligger på mark där mineralen finns, människor drivs på flykt,  stridigheter uppstår och kvinnorna våldtas….

Det andra kongokriget som startade 1998 har även kallats ”Playstationkriget”… efter Sonys framgång med spelkonsolen, som gjorde att priset på coltan ökade kraftigt.

”Klart man ska ha ett playstation…”
Nej!!
Tänk efter en gång till, det handlar inte bara om naturresurser, återvinning, och slit och släng, utan också om andra människors liv!
(I dagsläget kanske det inte är playstation som är det allra hetaste… men det här gäller alla elektronikprylar.)

När jag går in på Dn´s hemsida och läser om kriget i Kongo görs det samtidigt reklam för nya Ericssonmobilen på samma sida….
Någon har verkligen tänkt till, eller inte….

uppställda i busken

Här är Anne-Mais bild på oss när vi hälsade på, uppställda i busken….

buske

Jag har tillbringat mycket tid i buskar…
Min mamma har alltid hävdat att små barn mår bra av att titta på grönt.
Så fort hon får en bebis på armen går hon och ställer sig i en buske någonstans.
Så får barnet titta på bladen. Både jag, mina syskon och mina egna barn har blivit utsatta för den behandlingen… kanske därför man blivit så grön….

inspirationskälla

Vissa människor finns med en hela livet trots att man sällan träffas.
Anne-Mai är en sådan.
Igår gick vi och hälsade på i hennes trädgård och jag insåg att det var 14 år sen jag var där senast.
Som tonåring kunde man få en rundvisning medans hon passionerat berättade om alla sina rosor, visst har jag alltid varit växtintresserad men det kanske inte var det viktigaste just då. Det brydde sig inte Anne-Mai om utan delade ändå med sig av allt som hon brann för.
Så här som vuxen kommer jag på mig själv med att ofta hämta inspiration från hennes trädgård!

En annan sak som hon gjorde och som jag är otroligt tacksam för var målarkurserna hon ordnade för oss grannbarn när vi var ca 10 år.
Under 5 terminer kom vi ca 5 st barn hem till henne varje lördag för att måla, klippa och klistra.
På terminssluten tog hon med oss på Waxholmsbåten in till stan och gick runt med oss på konstmuséer och utställningar.
Vi tyckte det var fantastiskt roligt och det var underbart att det fanns någon annan vuxen (som inte var en förälder) som brydde sig om att göra något sådant.
All den där kunskapen och känslan för färg och form tror jag inte att jag hade haft om det inte varit för Anne-Mais initiativ just i rätt ålder.

annemai 1

annemai

annemai 7

annemai 2

annemai 4

annemai 5

 

ny sirap

Sirapsflaskorna ser annorlunda ut, lite bättre hällpip, och genomskinliga.
Men det konstiga är att innehållet också är annorlunda.
Nu kommer sirapen inte från sockerbetor längre utan från sockerrör…

sirap

Jag har skrivit om sockrets ursprung en gång förut ”Var kommer sockret ifrån?”
Då drog jag slutsatsen (efter kloka kommentarer) att det inte finns mycket närproducerat socker, utan det bästa man kunde göra var att verkligen köpa ekologiskt och rättvisemärkt socker, alltid, för det mesta sockret kommer ändå från sockerrör från andra sidan jorden.
I kombination med att man drar ner sin sockerkonsumtion eller kanske byter till honung lite oftare, förstås.

Så jag kanske inte ska bli så upprörd över sirapens förvandling eller ska jag?

varför inte lite mer medicin?

Att proppa i barnen alvedon vid minsta tecken på ont någonstans har aldrig varit min grej.
Själv äter jag sällan piller heller, jag tror att man blir friskare i längden om man låter bli, än att bara försöka lindra symptomen lite på kort sikt.
Men undantag sker ibland om det är viktigt att få ner feber eller om det är något allvarligt fel.

Men det finns många fler aspekter på läkemedelsanvändningen som är bra mycket allvarligare.
Visst vet vi att läkemedelsrester finns i vårt dricksvatten?
Visst vet vi att djur och även vi människor blir påverkade av dessa rester?
Men vet vi att vi helt ofrivilligt får i oss ungefär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid, att sjöfåglar blir slöa av alla antidepressiva medel, och att grodor blir hermafroditer…

Läs Ekotänks inlägg om mediciner!
Jag blev ännu mer fast i mitt beslut att aldrig, aldrig äta p-piller igen, både för min egen skull, för djuren och för alla andra människor i min närhet, efter att ha läst.

Tänker också på artikeln i Dn om läkares bonusar om de tar färre prover (och förmodligen lilla löneökning från läkemedelsindustrin om de skriver ut fler recept…)
Allt rimmar så illa, och jag blir bara trött!

Alternativmedicin ska väl btw bli olaglig , eller?
(hål i huvet enligt mig…)

Bäst att försöka hålla sig frisk….

bot mot nedstämdhet

När jag hängt tvätten och svabbat golvet imorse kände jag mig nästan lite deppig.
Kanske var det det mulna vädret eller bristen på rörelse igår (var i butiken 8 timmar, alldeles för stillasittande för mig).
Jag funderade vad jag ville göra.
OST var länge sen.
Så iväg till lagårn och hämta 15 liter mjölk.
Hem och ysta två ostar , sen fick jag ju vassla över så då blev det en bröddeg också.
Efter det gräsmatteklippning.
Så nu känner jag mig ganska botad…
Snart ska jag iväg på en annan kul grej, återkommer med rapport.