Växthuset är helt, och jag har planterat i det. Lyckades trycka in 11 (!) tomatplantor, 5 chili (eller paprika, jag är otroligt dålig på att märka mina plantor) 3 aubergine, och 10 små plantor ruccola. Lite optimistiskt på 2×3 meter…
Jag förberedde genom att köra in två skottkärror brunnen kompost och vattna två kvällar i rad innan jag satte in plantorna. Nu är allt täckt med gräsklipp. Vi får se hur det går.

Miranda har fotat mig.

Så här ser det ut i landet. Allt som har kommit upp som jag kan identifiera har fått gräsklipp. Ännu en svaghet jag har; att märka ut raderna.

En hel skottkärra full med gräsklipp som börjar bli varm inuti är härligt att ha på fötterna.
Jag måste ge lite cred till min man också. Ofta är det MITT land och MINA odlingar. Men det är det lika mycket Jonas land och Jonas odlingar. Visserligen är det jag som petar ner fröna i jorden och jag som rensar. Men det är Jonas som bygger växthus och det är han som drar fram slangen och pumpen när jag ska vattna och faktiskt han som jordfräste det sista där VI ska sätta potatis. En typisk uppdelning eller? Men det funkar bra.
En helt annan fundering om det där med könsförhållanden:
Var på banken idag och öppnade konton till barnen. Då fick de spargrisar med sig hem. En svart en vit och en orange. (Vad är det för barnfärger?)
Jag frågade såklart om de inte hade några rosa och kände mig jätte o-PK.
Tanten på banken erkände att förr hade de rosa och ljusblå men… Jag bara antog att de hade slutat med det pga att allt ska vara så könsneutralt.
MEN, vad var det första Miranda sa när jag kom hem med hennes orange spargris; ”Jag vill ha en rosa eller en röd!”