Ett enkelt sätt att spara pengar är att klippa barnens hår själv.
Än är det ingen som har protesterat, men jag antar att det kommer läggas många hundralappar på hårvård i framtiden…. när inte mamma duger längre.
Grönt i fönstren
För några månader sen tog jag in några grenar från vinbärsbuskarna.
Det var det första gröna för våren, och de bara fortsätter frodas i sin burk med vatten och har bildat rötter.
Jag har också planterat små krukor med solrosskott, söta i fönstren och goda att äta, men mest är det för att jag får abstinens om jag inte får pilla lite med jord och frön vid den här tiden på året.
Nu har jag iallafall säkrat odlingsbehovet inför sommaren och skaffat mig en kolonilott (eller två…)
Det ska bli spännande, har alltid varit sugen på att någon gång pröva på kolonilottsliv. Och ett bättre tillfälle får jag väl inte, för jag vill inte bo i lägenhet för alltid.
(Föresten har jag skaffat boende också, men kolonilotten var viktigare…)
våffel/knäcke dag
Våfflor idag på jobbet.
Till dem hade vi vispad cremé fraiche, vinbärssylt, honung och frukt.
Smask!
Sen fick jag en grundkurs i knäckebrödsbakning av en deltagare.
Så otroligt goda knäckebröd blev det. Och inte allt för svåra att göra, fast man måste vara nogrann med att kavla tunt tunt.
Rås knäcke
5 dl ljummet vatten
50 gr jäst
6 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl
1 msk salt
1 msk hel kummin
Rör ut jästen i vattnet och blanda i övriga ingredienser.
Knåda till en smidig deg.
Låt jäsa 30 min.
Kavla ut degen tunt och lägg på plåt.
Använd mycket mjöl så inte degen fastnar.
Nagga kakorna eller använd kruskavel på slutet.
Lägg dem på osmord plåt och låt jäsa 20 min.
Sätt ugnenpå 220 grader och grädda kakorna 3 min på varje sida.
Knäckebrödet har vi tänkt bjuda på när vi är på hälsomässan på Tuc den 17 april.
Kom och smaka!
köksfunderingar
Det blev mycket kök förra veckan… och mycket funderingar…
Jag är ju ”bara” en självlärd hemmafru… allt jag kan har jag klurat på, testat och övat under mina 6 år som föräldraledig på heltid.
Men jag tycker att jag hela tiden kommer fram till samma saker, att sunt jädra bondförnuft räcker långt.
Vad är det en människa behöver?
Näringsrik mat, tak över huvudet, mänsklig kontakt och något meningsfullt att ägna sig åt.
Men varför är den viktigaste biten för vårt välbefinnande alltid längst ner på prioriteringslistan i den offentliga sektorn?
Förra veckan kunde man läsa i lokaltidningen att ”skolkök hotar centralköket”.
(I vår kommun lagas all skolmat i centralköket enligt cook and chill systemet, maten kylls snabbt för att sedan köras till skolorna och värmas på nytt.)
Jag tycker tidningsrubriken var felformulerad, det är ingenting som hotas, utan barnen och vår framtid som räddas!
För att få mer kött på benen var jag på studiebesök på centralköket och pratade med kostchefen.
Varje skolmåltid får i snitt kosta 8,50 kr….
Inte mycket ekologiska eller närproducerade råvaror används.
Däremot är maten säkrad rent hygieniskt och ”näringsmässigt” (vilket man kan diskutera, just med tanke på eko) med hjälp av egenkontrollprogrammet, trots att köket egentligen är undermåligt för den matkvantitet det hanterar.
Centralköket skulle behövas byggas om för 10 miljoner kr om det ska bli effektivt.
Varför inte använda de pengarna till att bygga om alla små skolkök och laga mat på plats åt barnen?
Ännu mer vatten på min kvarn får jag när tom kostchefen själv utryckligen är av samma åsikt!
Dock behövs det ungefär dubbelt så mycket pengar per måltid alltså ca 16 kr för att få varje måltid mer eko.
Men vad finns det som är viktigare än våra barns hälsa och jordklotets fortsatta existens?
En dag tidigare i veckan sådde jag små frön av matglädje hos våra deltagare på Rås då de allihopa fick vara i köket där och laga sig en egen måltid.
Ju fler kockar desto godare soppa.
Inte mycket ekosnack blev det. Ibland gäller det bara att försöka få någon att börja laga mat över huvudtaget…
trött mötesdag…
Började bra med att jag glömde släppa av äldsta tjejen på fritis imorse.
När vi kommit ut på stora vägen och kört ett par kilometer (stressade till dagis) hör jag från baksätet; ”Men mamma…!”
Bara att vända om. 🙂
Sen har det varit tre möten under dagen.
Ett där alla var där pga sina titlar och kanske inte i första hand sitt engagemang.
Och ett där alla var där pga sitt engagemang och inte sina titlar.
Måste jag nämna vilket som var mest givande och inspirerande?
En ledtråd… jag gillar engagerade människor…
flytta hemifrån
Det är dags snart.
Ska bara hitta någonstans att bo först…
Alltså kommer jag inte att odla mer i min fina trädgård, men just nu är den mest bara översnöad, det kanske är lättare att lämna då.
I 8 månader har vi levt varannanveckas liv där mamma och pappa har flyttat och barnen bott kvar.
Men nu känns tiden rätt att ta tag i det.
Har precis börjat ”leta” lägenhet, så värst aktiv är jag väl inte…
Vill ju helst ha en balkong, för körsbärstomater och basilika, en gemensam trädgård, där barnen kan springa av sig och jag kan få ett hörn att odla i, och en eldstad inne ”för där det finns en eld där finns det ett hem” enligt Ronja.
Jag tror att det kommer bli bra, men lite läskigt är det.
Det är därför det är så bra att det får ta tid.
kravmärkt ren?
På Rås använder vi ju nästan uteslutande Krav-märkta råvaror i köket och odlingarna är ju redan kravmärkta.
Så jag började läsa på lite vad som gällde för att få kravmärka köket.
Tydligen går det bra att använda viltkött, men inte ren…
Jag lagar ju mest vegetarisk mat, men det är ju faktiskt lite aktuellt eftersom jag för bara någon vecka sen serverade ren till våra gäster, för att jag tyckte att det är ett bra alternativ om man nu måste äta kött.
Renar lever ju ändå vilt även om någon äger dem, eller?
Och finns det kravmärkt ren?
Eller måste man undvika ren i kravproduktion, det vore synd tycker jag.
Kanske vet Johan?
lera
Idag bytte vi degen mot lera på Rås.
I några månader har vi haft en keramiker från Bagdad på praktik och han har byggt om verkstan i växthuset till keramikrum, med ugn och allt.
Deltagarna fick pröva på att göra trädgårdskonst idag.
Osten från förra inlägget skar Zeine och Susanne i bitar, gnodde in med salt och la i en glasburk, ett par dar efter ystningen.
Ingen vätska tillsattes utan det är bara den som kommer ifrån osten när den fått stå två dar i skafferiet.
Idag fick vi provsmaka.
Den var jättegod, kändes lite som halloumi, kanske den går att steka.
Kollegan började prata om kaffeost… och stoppade några bitar i sin kaffekopp…. hon är från norrland och tydligen gör man så där…
ost och bak
I fredags gjorde våra underbara invandrarkvinnor på Rås ost.
(De ingår i ett projekt, eller en förstudie till ett projekt, som syftar till att hjälpa invandrare att ta vara på deras kunskaper och komma in i det svenska samhället.)
20 liter mjölk blev ungefär 4 kg ost efter ett recept som är ganska likt det jag också har prövat tidigare.
Men de här tjejerna har allt i huvudet.
De kan knappt svenska och har aldrig fått gå i skola och lära sig läsa eller skriva.
Men laga mat det kan de!
Kanske blir det en kokbok så smånigom när de har fått experimentera lite mer i köket.
Efter jobbet var det bara att åka hem och experimentera vidare i sitt eget kök.
7-årskalas på lördagen och tårtan måste ju bakas, men i år blev den inte lika pretentiös som förra året, så är det när man jobbar heltid och 7-åringen fick göra ganska mycket själv.
De minsta hjälpte också till så mycket de fick.
Nu när jag börjar bli smått skadad av alla livsmedelshygienregler blir jag lite lätt nervös när det ser ut så här i produktionen:
Tårtan:
sällskapssjuk eller ensamvarg?
Oftast så trivs jag bra med en massa folk runt omkring mig, men ibland behöver jag verkligen lugn och ro att få tänka klart ifred.
Då är det skönt med stunder som i förmiddags, storrengöring av köket efter gårdagen, helt ensam.
Att skrubba golv är verkligen meditativt.
Nästan lika bra som att gräva, men bara nästan…
