långsam dag

Var så oerhört trött i kroppen idag, antingen är det de senaste veckornas grävning som nu börjar ta ut sin rätt eller så berodde det på ”stådagen” igår.
Jag var på torget från kl 8 till kl 13 med rättvisemärktgruppen och sålde mina fairtrade varor. Så trevligt, har aldrig varit på torget med butiken förr.
Men efteråt var jag rätt mör och hade huvudvärk.
”Inte så konstigt i den där mössan…” tyckte Jonas.
Undrar vad han har emot min Perumössa???
Dessutom kommer den nog med i stans båda tidningar som var där och fotade…. ha ha.

perumassa

Efter torget stod jag i butiken till kl 18.
Så idag blev det inget grävande och rensande, bara en tvåtimmarspromenad med gräsklipparen.
Och lite målande och en sväng till Rås för att vattna, vi har ett schema  för växthuset.

Så här ser det ut hemma nu:

majtradgayrd

Snart dags att så!

lite dumglad…

Visst är det härligt att kunna gå upp en mulen måndagmorgon när regndropparna hänger kvar i grenarna och tänka tillbaka på  tredagarshelgen med sommarsol… och ändå tycka att det är toppen!
Då har man sina skäl, förmodligen är man trädgårdstokig….
Det är nu det händer, det är nu det växer och regnet är så efterlängtat!

mina favvoprylar

Skottkärran, grepen, spaden, jordfräsen, gräsklipparen och krattan….
Vi har umgåtts en hel del i helgen.

skottkarra

 

Båda de ”små” landen är färdiga nu och många lass med kvickrot har körts därifrån. Så skönt. Nu kan man njuta av synen ett tag innan det börjar gro igen…

 

sparris

Mina söta små sparrisar står inte i ogräsfri jord så de  måste planteras om snart. I år blir de 3 år (tror jag) så då är det väl bara lika lång tid kvar tills man kan börja skörda av dem…

Jag har hunnit med bikupan idag också;
Bestämde mig för att strunta i drönarvaxbortagning i år.
Ångrade mig genast, men då hittade jag inte min drönarram, vem kan ha stulit den???
Så jag satte på två lådor med en gång och hoppas jag ska slippa vara i dem mer innan första skattningen i sommar. (Undrar bara om mina grannar blir arga när jag inte gör något åt varroan nu under sommaren…)
Hittade ägg och yngel i alla stadier, mycket drönare blir det, tyvärr.
Rev två viseceller och såg drottningen (samma som i höstas, hon med tipex).
Hoppas bara att de inte svärmar nu. Satte på en ny låda med utbyggda ramar och sen spärrgaller, tidningspapper och skattlåda med bara mellanväggar. Kunde inte komma på om det var bäst med bara mellanväggar i yngelrum eller skattlåda, men jag tog ett beslut iallafall, få se hur det går.
det känns så skönt att ha det gjort nu, lite i senaste laget.
Botten gjorde jag ju inte ren heller usch vad jag slarvar….

 

tulpan

ang. salt

Den här texten kan man läsa i kanariefåglarna ryter och kom till mig i ett nyhetsbrev från grön gåva. Jag saxar direkt, kan inte skriva det bättre själv…

Salt, vanligt salt eller havssalt?

Vanligt salt, bordsalt, består till 97,5% av natriumklorid, en klorjon. Resterande 2,5% utgörs av kemikalier, jod, och aluminium. Den industriella marknaden vill få oss att tro att klorjoner och jod i saltet har hälsofördelar. dessutom innehåller salt ofta aluminiumhydroxid som klumpförebyggande medel.
Aluminium är skadligt för hjärnan, och det finnns koppling mellan Alzheimers sjukdom och aluminium. Saltet torkas i mycket höga temperaturer och den starka värmen förändrar saltets kemiska struktur. Det anses bidra till att vatten hålls kvar i kroppen. Det är kanske inte saltet som höjer blodtrycket utan klorhalten, med tanke på att klor anses bidra till hjärtkärlsjukdom. För varje gram natriumklorid som du inte blir av med, måste kroppen använda tjugotre gånger mer vatten från cellen för att försöka neutralisera saltet.
Intag av vanligt bordssalt ökar vätskeansamling i kroppen och bidrar till utvecklingen av celluliter, reumatisk värk, artrit, gikt samt njur- och gallsten. Med tanke på de 4000 till 6000 milligram natriumklorid som varje människa dagligen använder är det viktigt att tänka till.
Alternativ till salt med klumpförbyggande medel är oraffinerat havssalt som även innehåller många viktiga mineraler och spårämnen, och är mycket hälsosammare än vanligt bordssalt. Saltet kan vara svårare att strö, men för att undvika detta kan du stoppa några riskorn i saltkaret, det absorberar vätskan.

På glad mat kan man köpa himalayasalt som också är ett bra alternativ, med en massa viktiga mineraler.

ena delen klar….

Eftersom orken och tiden är begränsad den här våren men inspirationen desto större (man skulle ju kunna tro att man tröttnar på´t när man påtar i trädgården på arbetstid, men icke då) så blir jag nog lite extra manisk när jag har en dag hemma.
Idag har jag grävt och rensat från kl 10 till kl 19 med paus för mat, så nu känner jag mig alldeles skakig i armarna.

land

De där 400 kvadratmetrarna som plöjdes upp till den första sommaren har fått begränsas till två mindre odlingsytor i år.
Den högra har jag rensat med grep från alla maskrosor och revsmörblommor.
Idag har jag jordfräst och kantgrävt, krattat och rensat lite till.
Den vänstra delen var igenväxt med kvickrot, där har jag kört med jordfräs idag och börjat rensa med grep. Det blir inget  grävande med spade. Här gäller det bara att få bort så mycket ogräs som möjligt.
Det blir nog några vändor till med jordfräsen, för att få upp lite rötter på ytan som kan ligga i solen och torka… en annan dag.

dagis stängt

Bara idag.
Och det var himla trevligt att vara hemma en (nästan) hel vardag bara vi tjejer. Som på den gamla goda tiden 🙂

 

klader-2

klader

På förmiddagen var det grävning i landet.
Och jag insåg varför jag inte tycker det är så betungande att vara trädgårdsmästare på Rås, även om ytorna är större och kraven är lite högre än i hemmaträdgården.
Att sätta 5 vuxna deltagare i arbete är ingenting mot att försöka roa en tvååring och ha koll på två cyklande vildar när man försöker få någonting gjort…
Att vara mamma är den bästa chefskurs man kan få, har jag hört.

Funderade lite på Loas tankar om unisexkläder för barn.
Hur väljer jag som förälder och tror jag att klädvalet påverkar mina barn…

Tittar man på den här bilden så är allt Miranda har på sig ärvt. Simone har tröja och byxor som farmor köpt (till Miranda) och Izabelle har också bara ärvda kläder förutom hatten som mormor köpt.
Slutsats; jag köper inte mycket nya kläder.

Visst tror jag man kan påverka barnen genom de kläder man väljer, men inte att man ska undvika rosa bara för att tjejerna inte ska bli så ”tjejiga”  eller tvärtom utan faktiskt låta dem ha de färger de trivs i och blir glada av. För allt går i perioder.
Här har det varit en lång rosa prinsessperiod som man kanske får lite ångest av när allt ska vara så jämlikt, men vi har inte gjort så stor grej av det och helt plötsligt börjar stortjejen tycka att rosa inte är den finaste färgen längre.
Men jag undrar vad som hade hänt om vi hade vägrat låta henne ha rosa kläder när hon ville det…
Jag tror det bästa man kan göra är att fundera på hur man bemöter barnen istället för att låta dem ha en viss färg på sina kläder. En nog så svår uppgift, det är svårt att inte lägga värderingar i hur barnen ser ut i vissa färger och kläder.
Jag försöker påminna mig själv att säga att tjejerna är fina som de är och inte bara berömma dem för deras söta klänningar ( som de gärna vill ha på sig ).
Sen kan jag bli väldigt  irriterad på märken och detaljer som tydligt signalerar om det är ett tjej eller killplagg, jag tror inte vi har ett enda par jeans som inte har en liten blomma eller fjäril på, och det stör mig.

fröken med vingar

Nästan varje vecka kommer det en ängel förklädd till syslöjdsfröken och hälsar på  i min butik….

Idag kom hon med en liten present som jag undermedvetet hade önskat mig.
Utanför en inredningsbutik i stan hängde det en så fin stålkorg med lite påknutna band som fladdrade i vinden. Den fångade min uppmärksamhet och jag tänkte att jag skulle hem och knåpa ihop en egen att hänga utanför glad mat, men tiden och inspirationen liksom försvinner i städ-och diskvardagen….

Tror ni inte underbara Ingegerd hade kännt mina tankar.
Gick och köpte den lilla korgen och hittat band i ”mina” färger att knyta på….

 

lakkorg

Vem sa att man inte kan bli lycklig av prylar, särskilt när de kommer från en ängel….

favorit i repris-billig mat

Igår fick jag igen höra; ”Det är hemskt vad maten har blivit dyr.”
Folk tror ju inte man är riktigt riktig när man säger; ”Nej jag tycker maten är för billig….”

Därför kör jag här en repris på ett inlägg  från förra sommaren:

Det är inte sällan man hör gnäll över att maten är så dyr, speciellt kravmärkt, rättvisemärkt och i allmänhet bra och nyttig mat.
Frågan är om det verkligen är önskvärt med billigare mat?
Om man tänker baklänges istället; Alla produkter har ett visst värde. Det ligger jobb bakom, någon ska göra det jobbet. Det tar en viss tid och en viss areal för att framställa en produkt.
Allt det kostar pengar och någon måste betala för det.
Om vi vill att priset ska bli lägre kommer det hända saker i produktionskedjan, ibland mystiska saker och sånt som inte alltid är så trevligt.

För att pressa priset vill man producera mer och snabbare på samma yta, lösning; konstgödsel, mer bekämpningsmedel, fler monokulturer.
Ska själva produktionen ske snabbare och billigare flyttas den kanske utomlands, där arbetarna inte får lika mycket betalt eller får jobba under hemska förhållanden.
Alternativt kan man börja fuska med maten, stoppa in annat som inte ska vara där, ingredienser som är billigare att framställa eller som annars bara skulle kastas…

I en bok som heter “Billig mat-En dyr affär” av Gunnar Brulin kan man läsa om kycklingar som inte bara injiceras med saltvatten utan även rester av gris…
Man kan med hjälp av ett enzym utvinna protein från slakteriavfall och sedan tillsätta det till tex bacon och kassler för att minska det dyrbara köttinnehållet…
Är det så vi vill ha vår mat?
Speciellt de billigare EMV (egna märkesvaror) som handeln vill få oss att köpa mer av innehåller dessa “biprodukter”.

Man kan även läsa om arbetare på kycklingfabriker (främst kvinnor) i Brasilien som får sina liv förstörda av det höga tempot vid styckningen.
En kvinna fick smärta i sin arm när hon arbetade men tvingade sig ändå att utföra de monotona rörelserna för att inte förlora jobbet. Efter ett halvår var hennes högra arm död. Det fanns ingen blodcirkulation kvar i den, den hade stelnat.
Kycklingarna  hamnade på svenska matbord och smakade SÅ gott.

Jag tycker vi ska tänka två gånger extra innan vi gnäller över höga matpriser. Varför kostar maten och vad är vi villiga att kompromissa med när vi köper och äter vår mat?